Review of For The Stars
Expressen, 2001-04-10
- Gunilla Brodrej

 

Skivrecensioner v.15: Beskuret men ändå läckert

Av Expressen senast uppdaterad 010410 klockan 10:17 publicerad 010410 klockan 10:17

Anne Sofie von Otters möte med Costello är beskuret men ändå läckert. Randy och 59 times the pain bjuder på svensk partypunk. Desssutom recenseras bland andra Stereophonics, Bee Gees och Ginuwine.

Anne Sofie von Otter och Elvis.

ANNE SOFIE VON OTTER MEETS ELVIS COSTELLO
For the stars
(Deutsche Grammophon/Universal)
Rösten är ren, avrundad och källklar. Urvalet av repertoaren är utsökt, arrangemangen är perfekt avvägda. Lite Fläskkvartett där, lite Benny Andersson här. Det här är onekligen en läcker Costelloprodukt. Men Anne Sofie von Otters röst får inte fäste i musiken. Det låter sångpålägg. När hon använder en fjärdedel av sin röst och riktar sången mot en mikrofon några centimeter från munnen, i stället för till publiken på sista bänkraden, då beskärs hennes breda spektrum av nyanser.
Denna storartade mezzosopran genomgår ett slags vokal lobotomi – varje sång får ungefär samma välbalanserade temperament. När Elvis Costello fräser in i deras duetter måste man rysa av hur direkt hans röst låter. Det är orättvist att jämföra dem, men man kan knappast låta bli när de samsas på några av låtarna. Enkelt uttryckt sjunger Costello med halsen och hela rösten, men von Otter med huvudet och halva rösten.
Annorlunda och bäst blir Bacharach/Costellos "This house is empty now". Då tar von Otter äntligen några steg ifrån mikfrofonen och använder sig av sina resurser, i stället för att dämpa dem. Plötsligt blir det laddat.
De andra låtarna hade jag hellre hört med en annan mezzo av liknande magnitud – Annie Lennox.
GUNILLA BRODREJ