Dagens Nyheter, September 15, 2003

From The Elvis Costello Wiki
Jump to: navigation, search
- Bibliography -
7475761977787980
8182838485868788
8990919293949596
9798990001020304
0506070809101112
13141516171819 20


Dagens Nyheter

Sweden publications

Newspapers

Magazines and fanzines


European publications

-

För Elvis ligger värdet i vidden


translate
   Niklas Wahllöf

Declan MacManus, som har kallat sig Elvis Costello hela sitt vuxna liv, skakar hand och slår sig ned. Allt går mycket fort.

- Jag har gjort några bra rocklåtar som jag sjunger än, jag förnekar inte det förflutna, men kräv inte att jag ska leva någon annans definition.

Är Elvis Costello arg? Nja, vaksam. Han har just avbrutit två intervjuer på Stockholms-schemat för att reportrarna "inte hade gjort sin hemläxa och velat prata om totalt irrelevanta saker". Och då åker man ut.

Hemläxan heter "North", ännu ett Costelloskt spårbyte och - förenklat - tolv jazzlåtar om fallet ner i ett djupt hål efter en skilsmässa, en tid i limbo, och klättringen upp mot ljuset tillsammans med en ny förälskelse. Flöjt, klarinett, althorn, saxofon, stråkkvartett, tillsammans med skivans bärande element: Costellos djupa wailande röst och gamla Attractionskompisen Steve Nieves piano. På skivan hörs elgitarr - en gång.

Elvis Costellos fundamentalistiska popfans kommer också att falla ner i ett djupt hål. De som trodde på en fortsättning på starka "When I was cruel" och att Costello hade hittat hem (till just dem) igen kommer att bli besvikna. Ännu en gång.

- Jag inbillar mig inte att mitt liv är så intressant, säger han. Men tar man inte reda på vad jag har gått igenom musikaliskt så har man kvar bilden av mig som enbart rockartist, en tid som man kanske känner nostalgi för. Men jag är ledsen, jag kan inte hjälpa dem, för jag delar inte nostalgin.

Han bär en smart svart kostym, dyra manschettknappar i skjortan och en tjusig sidenslips. Endast ett par futuristiska glasögon och obligatorisk skäggstubb avslöjar att detta inte är en börs-vd, utan en musiker. Inte popstjärna, och absolut inte punkare som någon fick för sig. Bara musiker.

- Jag ser egentligen ingen skillnad mellan mina skivor, säger han. Jag har aldrig definierat mig själv. Om det så är rock´n´roll, en stilla låt med bara mig och ett piano, eller en målande orkestrering så är det ju jag. Om man relaterar till endast en sida av min musikalitet så kommer den här skivan att gå helt över, eller under, ens huvud. Men om man lyssnar förutsättningslöst så kanske man kan hitta något.

Visst. "North" är också Elvis Costello. Även för nostalgikerna. Här finns spår som kanske kunde ha legat på "Imperial bedroom" från 1982.

- Absolut. Men jag kunde inte skriva de här låtarna 1982, det är det musikalisk utveckling handlar om. I stället för att titta tillbaka och försöka återskapa glöden från mina tidiga år ligger rikedomen för mig i alla uttryck som jag ger mig in på; från rock till det mildaste, mest kontemplativa.

Värdet i vidden, alltså. Men i vilket skede förstår Elvis att det ligger en för honom ny genre och skvalpar där innanför det flyende hårfästet?

- När jag skrev "North" förstod jag ju att vissa harmonier relaterade till jazz eller klassisk musik, och inte popmusik, men jag satte mig inte ner för att göra en jazzplatta. Det blev ganska omvälvande, faktiskt. Flera av låtarna gjordes under turnén med "When I was cruel", jag kunde komma av scenen efter en rå rockspelning och känna: "Måste ha ett piano!", och så skrev jag den lugnaste låten på skivan. Utan att ens ha bytt kläder.

- Men det finns många sätt att skriva på. Till förra skivan kom rytmerna först och melodierna sist. Nu skrev jag allt på pianot. Sedan frågade jag mig: "Vinner det på att elförstärkas, eller på ett hårt trumbeat?" Svaret var nej. Först mot slutet såg jag att jag också hade en hel berättelse.

Costello frågar sig också vilka musiker som passar för varje ny låt. Ett par var dock självskrivna; "North"; Peter Erskine, trummor, och bästisen Steve Nieve på piano. Stråkkvartetten The Brodsky Quartet återkommer också på "North". Men ett och samma band i årtionden funkar inte.

- Jag spelade med The Attractions i åtta år. Men personligheter förändras, och då ska man också förändra sammansättningen. Nu har jag The Imposters som var fantastiska på "When I was cruel". Men de passade inte för just den här skivan. Kanske på nästa, vem vet.

Med en så brokig musikalitet som Costellos är det alltid "just nu" som gäller. Och helst bara musik. Han avstår numer helst från lättköpta politiska poänger men irriterar sig över en paradoxal bransch med ökande trivialisering samtidigt som utövarna upphöjs till kulturikoner.

- Att sitta på Rock´n´roll hall of fame tidigare i år och höra talen av grundarna - vilka för övrigt är en redaktör, en skivbolagsdirektör och en advokat - var skrattretande, säger han. De står och gafflar om saker de inte har en aning om. Herre Gud, vilket pompöst snack!

Costellos egen medicin mot banaliteterna var att gå till ett bolag som normalt sysslar med klassisk musik. Har han inte gått och blivit kultursnobb?

- Nej, det är olyckligt om folk tror att jag anser mig tillhöra någon elit. Så är det förstås inte, säger han. Men jag kan bara inte hålla till bland de där... människorna. Jag är stolt över den musik jag skapar, och de musiker jag samarbetar med. Det räcker.

Just nu är det alltså "North"-jazz som gäller för Elvis Costello. Men sen då? Rock igen? Kammarmusik, folkvisa, opera, kanske frijazz?

- Jag har ingen aning, jag lovar.

-

Dagens Nyheter, September 15, 2003


Niklas Wahllöf interviews EC and reviews North.


-



Back to top

External links