Dagens Nyheter, September 15, 2003

From The Elvis Costello Wiki
Jump to: navigation, search
- Bibliography -
1975767778798081
8283848586878889
9091929394959697
9899000102030405
0607080910111213
14151617 18 19 20 21


Dagens Nyheter

Newspapers
-

För Elvis ligger värdet i vidden


Niklas Wahllöf

Declan MacManus, som har kallat sig Elvis Costello hela sitt vuxna liv, skakar hand och slår sig ned. Allt går mycket fort.

- Jag har gjort några bra rocklåtar som jag sjunger än, jag förnekar inte det förflutna, men kräv inte att jag ska leva någon annans definition.

Är Elvis Costello arg? Nja, vaksam. Han har just avbrutit två intervjuer på Stockholms-schemat för att reportrarna "inte hade gjort sin hemläxa och velat prata om totalt irrelevanta saker". Och då åker man ut.

Hemläxan heter "North", ännu ett Costelloskt spårbyte och - förenklat - tolv jazzlåtar om fallet ner i ett djupt hål efter en skilsmässa, en tid i limbo, och klättringen upp mot ljuset tillsammans med en ny förälskelse. Flöjt, klarinett, althorn, saxofon, stråkkvartett, tillsammans med skivans bärande element: Costellos djupa wailande röst och gamla Attractionskompisen Steve Nieves piano. På skivan hörs elgitarr - en gång.

Elvis Costellos fundamentalistiska popfans kommer också att falla ner i ett djupt hål. De som trodde på en fortsättning på starka "When I was cruel" och att Costello hade hittat hem (till just dem) igen kommer att bli besvikna. Ännu en gång.

- Jag inbillar mig inte att mitt liv är så intressant, säger han. Men tar man inte reda på vad jag har gått igenom musikaliskt så har man kvar bilden av mig som enbart rockartist, en tid som man kanske känner nostalgi för. Men jag är ledsen, jag kan inte hjälpa dem, för jag delar inte nostalgin.

Han bär en smart svart kostym, dyra manschettknappar i skjortan och en tjusig sidenslips. Endast ett par futuristiska glasögon och obligatorisk skäggstubb avslöjar att detta inte är en börs-vd, utan en musiker. Inte popstjärna, och absolut inte punkare som någon fick för sig. Bara musiker.

- Jag ser egentligen ingen skillnad mellan mina skivor, säger han. Jag har aldrig definierat mig själv. Om det så är rock´n´roll, en stilla låt med bara mig och ett piano, eller en målande orkestrering så är det ju jag. Om man relaterar till endast en sida av min musikalitet så kommer den här skivan att gå helt över, eller under, ens huvud. Men om man lyssnar förutsättningslöst så kanske man kan hitta något.

Visst. "North" är också Elvis Costello. Även för nostalgikerna. Här finns spår som kanske kunde ha legat på "Imperial bedroom" från 1982.

- Absolut. Men jag kunde inte skriva de här låtarna 1982, det är det musikalisk utveckling handlar om. I stället för att titta tillbaka och försöka återskapa glöden från mina tidiga år ligger rikedomen för mig i alla uttryck som jag ger mig in på; från rock till det mildaste, mest kontemplativa.

Värdet i vidden, alltså. Men i vilket skede förstår Elvis att det ligger en för honom ny genre och skvalpar där innanför det flyende hårfästet?

- När jag skrev "North" förstod jag ju att vissa harmonier relaterade till jazz eller klassisk musik, och inte popmusik, men jag satte mig inte ner för att göra en jazzplatta. Det blev ganska omvälvande, faktiskt. Flera av låtarna gjordes under turnén med "When I was cruel", jag kunde komma av scenen efter en rå rockspelning och känna: "Måste ha ett piano!", och så skrev jag den lugnaste låten på skivan. Utan att ens ha bytt kläder.

- Men det finns många sätt att skriva på. Till förra skivan kom rytmerna först och melodierna sist. Nu skrev jag allt på pianot. Sedan frågade jag mig: "Vinner det på att elförstärkas, eller på ett hårt trumbeat?" Svaret var nej. Först mot slutet såg jag att jag också hade en hel berättelse.

Costello frågar sig också vilka musiker som passar för varje ny låt. Ett par var dock självskrivna; "North"; Peter Erskine, trummor, och bästisen Steve Nieve på piano. Stråkkvartetten The Brodsky Quartet återkommer också på "North". Men ett och samma band i årtionden funkar inte.

- Jag spelade med The Attractions i åtta år. Men personligheter förändras, och då ska man också förändra sammansättningen. Nu har jag The Imposters som var fantastiska på "When I was cruel". Men de passade inte för just den här skivan. Kanske på nästa, vem vet.

Med en så brokig musikalitet som Costellos är det alltid "just nu" som gäller. Och helst bara musik. Han avstår numer helst från lättköpta politiska poänger men irriterar sig över en paradoxal bransch med ökande trivialisering samtidigt som utövarna upphöjs till kulturikoner.

- Att sitta på Rock´n´roll hall of fame tidigare i år och höra talen av grundarna - vilka för övrigt är en redaktör, en skivbolagsdirektör och en advokat - var skrattretande, säger han. De står och gafflar om saker de inte har en aning om. Herre Gud, vilket pompöst snack!

Costellos egen medicin mot banaliteterna var att gå till ett bolag som normalt sysslar med klassisk musik. Har han inte gått och blivit kultursnobb?

- Nej, det är olyckligt om folk tror att jag anser mig tillhöra någon elit. Så är det förstås inte, säger han. Men jag kan bara inte hålla till bland de där... människorna. Jag är stolt över den musik jag skapar, och de musiker jag samarbetar med. Det räcker.

Just nu är det alltså "North"-jazz som gäller för Elvis Costello. Men sen då? Rock igen? Kammarmusik, folkvisa, opera, kanske frijazz?

- Jag har ingen aning, jag lovar.

-

Dagens Nyheter, September 15, 2003


Niklas Wahllöf interviews Elvis Costello and reviews North


Elvis the value lies in the breadth


English via Google Translate

Declan MacManus , who has called himself Elvis Costello all his adult life , shakes hands and sits down . Everything is going very fast.

- I have done some good rock songs that I sing yet, I do not deny the past, but not require me to live someone else's definition.

Is Elvis Costello angry? Well, watchful. He has just canceled two interviews on the Stockholm schedule to reporters "had not done his homework and wanted to talk about totally irrelevant things." And when you drive out.

Homework called " North" , yet another of Costello's track selection and - simplified - twelve jazz tunes on the case into a deep hole after a divorce, a time in limbo, and the climb up to the light with a new love. Flute, Clarinet, alto horn, saxophone, string quartet, plus CD-bearing elements: Costello's deep vibrato voice and old Attraction Mate Steve Nieve's piano. On the album you will hear the electric guitar - once.

Elvis Costello fundamentalist pop fans will also fall down in a deep hole. Those who believed in a continuation of the strong " When I was cruel," and that Costello had found home (just to them) again will be disappointed. Yet again.

- I imagine not that my life is so interesting, he says. But do you not know what I've gone through musically and you have left the picture of me that only rock artist, a time that you might feel nostalgia for. But I'm sorry, I can not help them, because I do not share the nostalgia.

He wears a smart black suit , expensive cuff links in his shirt and a fancy silk tie. Only a couple of futuristic glasses and obligatory stubble reveals that this is not a stock exchange president, but a musician. Not a pop star, and certainly not punks like someone got the idea. Just a musician.

- I really see no difference between my records, he says. I have never defined myself. Whether it is rock and roll, a gentle song with just me and a piano, or a vivid orchestration so it's me. If you relate to only one side of my musicality so will this album go completely over, or under, your head. But if you listen with an open mind, maybe you can find something.

Sure. "North" is also Elvis Costello. Even for the nostalgic. It features tracks that might have been on " Imperial bedroom " from 1982.

- Absolutely. But I could not write these songs in 1982, it is the musical development is about. Rather than look back and try to recreate the glow from my early years is the wealth for me in all the expressions that I play on; from rock to the mildest, most contemplative.

The value of the scale, that is. But at what stage understands Elvis that there is a new genre for him and ripples where inside the retreating hairline?

- When I wrote " North", I realised that some harmonies related to jazz or classical music, not pop music, but I did not sit down to do a jazz album. It was pretty revolutionary, actually. Several of the songs were made during the tour with " When I was cruel," I could get off the stage after a raw rock gig and feel: " I must have a piano! " And so I wrote the quietest song on the disc. Without even changing my clothes.

- But there are many ways to write on. For the last album came first rhythms and melodies last. Now, I wrote everything on the piano. Then I asked myself : " Will it be elförstärkas , or on a hard drum beat? " The answer was no. Only towards the end I saw that I also had a great story .

Costello also wonders what musicians appropriate for each new song. A few , however, was self-evident; " North "; Peter Erskine , drums, and best friend Steve Nieve on piano . The string quartet The Brodsky Quartet will also return to the "North ". But one tape for decades does not work.

- I played with The Attractions for eight years. But personalities change, and then you should also change the composition. Now I have The Imposters who were fantastic on " When I was cruel." But they did not fit for this particular disc. Maybe on the next, who knows.

With such a diverse musicality that Costello is always "right now" that apply. And preferably just music. He refrains nowadays anywhere from facile political points but annoyed over a paradoxical industry with increasing trivialization while practitioners are elevated to cultural icons.

- Sitting on the Rock and Roll Hall of Fame earlier this year and told the tale of the founders - who, incidentally, are an editor, a label manager and a lawyer - was laughable , he says. They stand and judge things they do not have a clue about. Lord God, such pompous talk!

Costello's own medication against the banalities were to go to a company that normally deals with classical music. Has he not gone and become a cultural snob?

- No, it's unfortunate if people think that I consider myself to belong to any elite. So of course it is not, he says. But I just can not keep to among those ... people. I am proud of the music I create, and the musicians I work with. Enough.

Right now it's " North" - jazz that apply to Elvis Costello . But then what? Rock again? Chamber music , folk , opera, maybe free jazz ?

- I have no clue, I promise.

-



Back to top

External links