Fröken Äsping, No. 7, 1987

From The Elvis Costello Wiki
Jump to: navigation, search
- Bibliography -
1975767778798081
8283848586878889
9091929394959697
9899000102030405
0607080910111213
14151617 18 19 20 21


Fröken Äsping
  • 1987 No. 7

Sweden publications

Newspapers

Magazines and fanzines


Fanzines

-

Elvis Costello


translate
   Pater Penn

I mars 87 firade Elvis Costello jubileum. Då var det tio år sedan han stack upp sin arga nuna och skrek ut sitt hat mot fascismen på singel "Less Than Zero". I början trodde pressen att det var ännu ett av Stiff Records knep för att marknadsföra Nick Lowe. Men sanningen visade,sig vara en annan. Och nu tio år senare har han placerat sig i toppen som en av -70 och 80-talets smartaste popsnickare. Med elva LP, drösar av singlar och snart 200 inspelade låtar. Elvis kom fram mitt i den underbara punkexplosionen. Helt plötsligt behövde man varken vara slätstruken eller tvålfager för att spela rock. Men pga detta blev hans musik genast stämplad som punk/new wave.

Själv har han sagt: - Jag har aldrig gillat etiketter. Har ej brytt mig om dam. Det är ett bekvämt Sätt att på ett grovt sätt beskriva musiksorter. I den engelska musikpressen skapas nya stilar varje vecka. Jag har aldrig kunnat förlika mig med punkidealet att spela dåligt. Det var helt enkelt en fråga om att jag råkade dyka upp samtidigt som punken.

Född som Declan

Han föddes 1954 i-Liverpool-och döptes till Patrick Declan McManus. Hans far var jazzmusikern och storbandsledaren Ross McManus, modern jobbade på skivavdelningen på ett stort varuhus. Så musiken fanns redan i hemmet. Han gifte sig ung och fick sonen Matthew och började jobba som dataoperatör på en Elisabeth Arden fabrik. Skrev låtar och flyttade till London för att spela med countrybandet Flip City, på pubar och småklubbar. Han inledde sin solokarriär som D P Costello. Namnet kom från moderns släktled. Lustigt nog hade Ross McManus kallat sic Day Costello när han gjorde en singel pa 111Ia skivbolaget Spark 1970. Som så många andra artister och grupper kämpade han i det svåra kölvatten från dom stora bamsegrupperna och bamseskivbolagen som styrde marknaden i mitten av 70-talet. Men enträgen vinner som det heter.

Fråcka lilla Stiff

I juni 1976 förverkligade Andrew "Jake" sin dröm och startade tillsammans med Dave Robinson Stift Records. A "stiff" är skivindustrins ord för en total flop något som aldrig kan slå! Startkapitalet var ett lån på £400 från Lee Brilleaux i gruppen Dr Feelgood. En grupp som Jake var manager för. Idén till Stiff fick Jake när han turnerade med Dr Feelgood i USA, där små lokala skivbolag backade lokala grupper, fick skivorna spelade på lokala Radiostationer och kunde få en lokal hit, som sedan blev en global hit. På stiff skulle dom bara spela in det dom själva gillade. Det plus god musiksmak och Jakeå sällan tidigare skådade sinne för PR bädda för succé. Stiff tog hand om föredettingar som Ian Dury och Nick Lowe och gav dom nya punkbanden en chans. Det var på Stiff som Damned debuterade. Ett elakt rykte berättar att första demotejp som kom till Stiff var Costello. Men det tog ett helt år innan dom vågade satsa på honom och då under namnet Elvis, som var Jakeå idé och enligt honom lagom provokativt.

My Aim Is True

Redan med sin andra singel "Alison/ Welcome to the working week" som kom i maj samma år, fick Elvis en smärre hit. Den följdes snabbt upp med debut-LPn "My Aim Is True. Ännu en gång var PR-Jake framme: dom 1000 första som skrev och talade om vem dom ville ge ett gratis exemplar till, fick det. Omslaget var tryckt i fyra olika pastellfärger och dom första som gick på export innehöll en "Help us hype Elvis" -poster. Skivan spelades in på några få tagningar.

Eftersom Elvis inte hade någon kompgrupp anlitades en amerikansk grupp Clover, som bla innehöll den då okända Huey Lewis. Utmärkande för skivans sound är att Elvis sång och gitarr ligger långt fram och gruppen ligger i bakgrunden och kompar, något tamt och fantasilöst. Plattan gick upp på tionde plats på listorna och Jake började fatta vilken artist det borde satsas på. Efter fjärde singel "Watching the Detectives" där Elvis kompades av The Rumours, lämnade Jake Stiff och tc9: med sig Elvis, Nick och gruppen Yachts till det nystartade Radar Records. Orh Stiff hade säkert gått omkull då om 4ntr-t Ian Dury fått en super hit med "Hit me with your Rhythm Stick. "Watching..." hör för övrigt till mina personliga favoriter med Elvis.

Skivsamlar-Elvis

Bland skivsamlare står Elvis mycket högt i kurs. Hans LP-skivor har pressats.i olika färger, innehållit posters, vykort och gratis singlar. Han har delat ut gratis-singlar vid konserter och ENDAST där. Och han har gjort mängder med promotion-skivor i olika varianter, kändast är den som är stämplad och signerad av samtliga gruppmedlemmar i 1000 kopior. Om detta utvräkande av givna samlarobjekt är ett utfall från PR-Jake eller Elvis vet jag inte. Men faktum är att Elvis själv är en hängiven skivsamlare. Det berättas att under "A Bunch Of Stiffs" - turnen, jagade Elvis runt varenda engelsk landsortshåla efter skivor och vid flerå tillfällen har han föredragit att prata med journalisterna om sin skivsamling istället för sin egen musik.

Attractions

I juni 1977 bildades The Attractions. Bruce Thomas (bas) kom från gruppen Sutherland Brothers & Quivers, Pete Thomas (trummor) kom från gruppen Chilli Willi & Red Hot Peppar och Stava Naive (klaviatur) kom direkt från Royal College of Music. Tillsammans med Elvis smälte dom snabbt ihop till en stark enhet. LP två "This Years Model" är milsvidder från debuten. Nu började Elvis, eller om det egentligen var Jake, våta ge interviuer. Han ansåg att han utlämnade sig helt i sin musik och hans privatliv var hans eget. Det låg mycket sanning i det.

Spotta ut skivor

Elvis började spotta ur sig skivor. Minst en om året och han blev snabbt kritikernas gunstling. 1979 kom "Armed Forces" som byggde vidare på det sound han skapat med Attractions, lite argare (skulle egentligen hetat "Emotional Fascism"). På "Get Happy", som kom 1980, gjorde han sin version av den musik han själv lyssnat på under ungdomen, Tamla!, 20 snabba låtar som tillsammans sträcker sig över 45 minuter. Elvis har alltid försökt ge skivköparna valuta för pengarna. På "Trust" 1981, framträdde en något lugnare Elvis. "Shout With His Own Gun" är en underbar ballad. Och vissa spår spådde Elvis ny väg - country & Western.

VARNING!

Elvis tröttnade på poplivet i London, tog med Attractions till Nashville och spelade in "Almost Blue" samma år. En platta med hans favorit countrylåtar. En kritiker skrev lite retsamt: "Man undrar hur Elvis hade mottagits om det här varit hans debut 77?" Men Elvis har alltid burit med sig sin bitska humor och på första utgåvan fanns en varningstext: "This Album Contains Country & Western Music That Might Produce Radical Reaction In Narrow Minded People". Skivan blev varken en kommersiell- eller kritikersucce. Även om den fått sig tillskriven ett stort värde efteråt. Men Elvis kom igen: "Imperial Bedroom" (1982) är kanske Elvis bästa LP och den som alla kritiker gillade.

Kommersiell flopp

Men skivköparna tycktes fortfarande för få, för en så framstående artist. Skivbolaget ville sälja mera. Det blev en kommersiell flopp, på "Punch The Clock" (1983) och "Goodbye Cruel World" (1984) drunknar Elvis i skivstudion. Själv säger han idag: - Jag blev alldeles förvillad av allt i studion. Jag visste inte när jag skulle sätta stopp. Och det märks på skivorna: dom är överproducerade och saknar en egen identitet. Elvis kom in i en svacka och under 1985 kom det ingen egentlig skiva och genast började ryktena gå: - Ditintills hade jag ju gjort minst en LP om året, så det är klart folk började undra.

Elvis lyckliga död

Efter nästan ett år av spekulationer om Elvis psykiska nedgång och mentala instabilitet, sa ryktena att han skulle ha tagit livet av sig i något som kan liknas vid ett Bisarrt schizofrent självmord. En modig journalist på en av englands största musiktidningar, tog ryktena på allvar och skrev en smaskig artikel om Elvis sist månad i livet. Hur ha skulle ha drivit omkring på Londons klubbar, nedsupen, smutsig och svettig. I vilket fall som helst såg han ut som ett vrak. Så öste han vidare Elvis hade gått in i en artistisk återvändsgränd och kunde inte skapa och inspelningen av en gammal sextiotalshit "Donat Let Me Be Misunderstood" Var inget annat en ett stort skrik på hjälp. Inte lång efter att artikeln var tryckt fick journalisten ett underligt telefonsamtal. En man som påstod sig var Costellos psykiatriker. Mannen sade sig heta Dr McManus. Gissa vem? Efter en tid kunde man i samma tidning läsa journalisten kommentar: "It was a good idea at the time. Now I"m a brilliant mistake."

Elvis lyckliga är

Faktum är att 1985. Var ett lyckligt år för Elvis. Han träffade gruppen The Pogues, producerade deras debut-LP, blev kär i gruppen basist Caitlin 0" Riordan och förlovade sig med henne. 1986 gjorde han en lysande comeback på "King Of America" hans bästa på mycket länge, inspelad med Elvis Presievs första kompgrupp! Och det lär dröja länge innan ryktena om hans död återkommer. Han har nämligen bevisat att han är mer levande än någonsin!!!

-

Fröken Äsping, No. 7, 1987


Pater Penn profiles Elvis Costello.

Images

1987-00-07 Fröken Äsping cover 2.jpg 1987-00-07 Fröken Äsping page 03.jpg
Cover and page scans.
1987-00-07 Fröken Äsping page 04.jpg 1987-00-07 Fröken Äsping page 05.jpg

Photos by Jan Watteus.
1987-00-07 Fröken Äsping photo 01 jw.jpg

1987-00-07 Fröken Äsping photo 02 jw.jpg


1987-00-07 Fröken Äsping page 06.jpg1987-00-07 Fröken Äsping page 07.jpg
Discography pages.


1987-00-07 Fröken Äsping cover 1.jpg
Bagged cover.


-



Back to top

External links