From The Elvis Costello Wiki
Jump to navigationJump to search
—
|
MUSIKRECENSIONER
ELVIS COSTELLO & THE IMPOSTERS - MOMOFUKU
Patrik Forshage
SKIVBOLAG: MERCURY/UNIVERSAL
ARTIST: ELVIS COSTELLO & THE IMPOSTERS
|
Räck upp handen den som föredrar Elvis Costellos senare perioder framför de tidiga. Ingen? Någon som kan komma på en riktigt bra singel från honom sedan Veronica? Inte det heller? Med tanke på den uppmärksamhet han ägnat sina 70-talsalbum det senaste decenniet, med varenda gammal demo inkluderad på den ena deluxe-återutgåvan efter den andra, så verkar Elvis själv instämma i våra preferenser.
Och någonstans i sina kartoteksgenomgångar har mannen som bara för något halvår sedan bittert hotade/lovade att lägga ner sitt skivutgivande plötsligt blivit inspirerad, och åtminstone för en stund tagit en paus i kampen för att med söndergenomtänkta orkesterverk och prestigefyllda samarbeten etablera sig på kultursidorna istället för nöjessidorna.
Det är i elfte timmen, och fler än ett desillusionerat gammalt fan som har lärt sig att gå omvägar runt nya Costello-skivor kommer inte att ge Momofuku den uppmärksamhet den förtjänar. Det är tråkigt. För som den teoretiker han är har han äntligen listat ut att "some rock and roll music is better if you don't think too hard on it", och i all hast har han tillsammans med gamla vapendragare som Pete Thomas svängt ihop en rättfram new wave-platta med vassare låtar och mer både aggression och passion än på flera decenniet. Till och med Steve Nieves piporgel dammas av igen, och helt oförhappandes har vi fått en värdig uppföljare till Imperial bedroom. Hoppsan.
GILLA:0 röster
|
|
|
English via Google Translate...
Raise your hand those who prefer Elvis Costello's later periods, especially the early ones. No ? Anyone can come up with a really good single from him since Veronica ? Not that either? Given the attention he has devoted to his 70's albums over the past decade, with every old demo included on one of the deluxe re-release after the other, so it seems Elvis himself agrees with our preferences.
And somewhere in his card index briefings, the man who just six months ago bitterly threatened/promised to lay down his record making suddenly became inspired, and at least for a while, taking a break in the struggle to the broken thoughtful orchestral works and prestigious collaborations establish themselves in the culture pages instead of entertainment pages.
It is the eleventh hour, and more than a disillusioned old fan who has learned to walk detours around new Costello discs will not give Momofuku the attention it deserves. It is sad. For as the theorists he is, he has finally figured out that "some rock and roll music is better if you do not think too hard on it", and in a hurry , he and his old sidekicks like Pete Thomas swung together a straightforward new wave album with edgier songs and more both aggression and passion than on several decade. Even Steve Nieve's pipe organ dusted off again, and quite unexpectedly, we have a worthy successor to Imperial bedroom. Oops.
|
|
|
|
|
External links
