Nöjesguiden, September 2004

From The Elvis Costello Wiki
Jump to: navigation, search
- Bibliography -
1975767778798081
8283848586878889
9091929394959697
9899000102030405
0607080910111213
14151617 18 19 20 21


Nöjesguiden

Magazines
-

MUSIKRECENSIONER

ELVIS COSTELLO & THE IMPOSTERS

Patrik Forshage

SKIVBOLAG: LOST HIGHWAY/UNIVERSAL
ARTIST: ELVIS COSTELLO & THE IMPOSTERS


Börjar inte den här mannen bli fööör jobbig? I sin hybris, som tar sig uttryck i en vilja att behärska samtliga existerande musikstilar, har hans skivor har blivit alltmer vilsna och spretande, med Ann-Sofie Von Otter-duetterna som absoluta lågvattenmärket. När sedan allt färre, bortsett från Polarprisjuryn, bryr sig om hans nya skivor säkrar Elvis Costello istället sin inkomst genom att gång på gång ge ut sina gamla, i alltmer utbyggda DeLuxe-utgåvor - snart går vi in på fjärde varvet och trippel-CD-utgåvorna. Den här gången släpper han två skivor samma dag, dels det "seriösa" orkesterverket Il Sogno, och dels The Delivery Man. Och eftersom den släpps på ett skivbolag där man spelar americana så anpassar sig Elvis och gör just det, med pedal steel och gäster som Emmylou Harris och Lucinda Williams. Fast lite självmedvetet smartare americana än vad alla andra kan, förstås. Steve Nieves små pianocitat från West Side Story är avsedda att visa på mångsidigheten i Elvis Costellos musik, men de har sprängts in den riktigt enerverande americanatravestin Button My Lip, sjungen av "en desperat man på väg att begå ett allvarligt brott". Istället för att som avsett imponera lyckas den enbart göra den här recensenten just så desperat, med herr Costello eller åtminstone hans skiva som brottsoffer. Som bäst är dagens Elvis Costello en smart, kompetent och genomtrist konstnär. Titelspåret är en riktigt snygg ballad, att häpna över och beundra ur både musikaliska och lyriska aspekter, och sedan aldrig mer återvända till. "In a certain light he looked like Elvis (förmodligen den andra Elvis, men smart ändå. Min anm), in a certain way he seemed like Jesus". Även snyftarballaden Country Darkness har uppenbara kvaliteter, trots att den låter lika mycket låtsascountry som gamla Almost Blue, och singeln Monkey To Man, ett senkommet svar på Dave Bartholomews 50 år gamla The Monkey, är värd att uppmärksamma inte bara för att den nämner den hedervärda Mr Bartholomew vid namn. För att inte tala om hur hämningslöst Lucinda Williams skrovlar loss i twangiga duetten There's A Story In Your Voice. Tillräckligt många försonande drag för att hjälpa lyssnaren att behärska sitt dåliga humör, alltså. Tills det uppdagas att The Delivery Man inte är en skiva, utan en "sångcykel" om Abel - nej, symboliken är inte subtil - som bär på sitt dåliga samvete efter ett onämnbart brott under barndomsåren. En "sångcykel" som bygger på en tidningsartikel Elvis Costello läste 1986 och har skrivit låtar om sedan dess. Då jävlar, då får det vara nog. Kan ingen vettig person följa Bonnie Bramletts exempel och ge Englands Tommy Körberg en fet käftsmäll?

GILLA:upp3 röster

-

Nöjesguiden, September 2004


Patrik Forshage reviews The Delivery Man.

Images

2004-09-00 Nöjesguiden cover.jpg
Cover.

English via Google Translate...

Is not this man starting to be fööör bothersome? In his hubris, which manifests itself in a desire to master all existing styles of music, his records have become increasingly confused and sprawling, with Ann- Sofie Von Otter duets as absolute low point. Then, when fewer and fewer, apart from Polar Music Jury, cares about his new disc secures Elvis Costello instead their income by repeatedly giving out their old, in increasingly expanded DeLuxe editions - soon we enter the fourth lap and triple CD editions. This time he releases two albums on the same day , and the "serious" orchestral piece Il Sogno, and also The Delivery Man. And since it is released on a record label where you play Americana so Elvis adapts and does just that, with pedal steel and guests Emmylou Harris and Lucinda Williams. Though a little self-consciously smarter americana than what everyone else can, of course. Steve Nieve's small piano quote from West Side Story is intended to demonstrate the versatility of Elvis Costello's music, but they have been blasted into the truly irritating americana travesty Button My Lip, sung by " a desperate man about to commit a serious crime. " Instead of properly impress succeed alone make this reviewer is just so desperate, with Mr Costello or at least his record as a crime victim. At best, today's Elvis Costello is a smart, competent, and by boring artist. The title track is a really neat ballad, be amazed and admire from both a musical and lyrical aspects, and then never return to. "In a certain light he looked like Elvis (presumably the other Elvis, but clever nonetheless. My note), in a certainkind way he seemed like Jesus." Even sobbing ballad Country Darkness has obvious qualities , although it sounds as much pretending country as old Almost Blue and single Monkey To Man, a belated response to Dave Bartholomew's 50 years old The Monkey, is worthy of attention not only because it mentions the honorable Mr. Bartholomew by name. Not to mention how uninhibited Lucinda Williams cuts loose in their duet There's A Story In Your Voice. Sufficiently many redeeming features to help the listener to control his bad temper , that is. Until it is found that The Delivery Man is not a slice, but a "song cycle" about Abel - no, the symbolism is not subtle - carrying his guilty conscience after an unmentionable crimes during the childhood years. A "song cycle " based on a newspaper article Elvis Costello read in 1986 and has written songs about since. Then damn, when enough is enough. Can no sane person follow Bonnie Bramlett's example and give England's Jump the Gun a fat punch in the face ?
LIKE : 3 votes

-



Back to top

External links