Schlager, November 29, 1983

From The Elvis Costello Wiki
Jump to: navigation, search
- Bibliography -
1975767778798081
8283848586878889
9091929394959697
9899000102030405
0607080910111213
14151617 18 19 20 21


Schlager

Sweden publications

Newspapers

Magazines and fanzines


European publications

-

En halvtimme med Elvis


translate
   Håkan Lahger

Ett fredsmärke sitter på det vänstra kavajslaget. Det talar sitt tydliga språk. Vad som döljer sig bakom mannens mörka glasögon är svårare att utröna. Men att Elvis Costello under 1983 inte längre gömmer sig mer än andra rockartister är helt klart efter hans Sverigebesök. Alla köande journalister fick sin lilla bit av honom.

Det här är vad Elvis Costello sa mellan kvart i tre och kvart över tre den 22 november på Grand hotell i Stockholm.

30 minuter med Elvis Costello En halvtimme med Elvis

— Hur många intervjuer är det kvar, säger Elvis Costello och tittar upp från sin halvätna löjromstoast.

— Fyra, svarar kvinnan från skivbolaget, förvissar sig om att allt är OK och avlägsnar sig snabbt så att våra trettio minuter skall bli så effektiva som möjligt.

Hur överlever du en sån har dag? undrar mannen från Den enda rocktidningen.

— Jag oroar mig bara lite för att prata mig så hes att jag inte kan sjunga, säger han med ett kraxande läte.

Du later inte speciellt kry nu?

— Det här är slutet på en fyra månaders turné så jag skulle verkligen behöva vila. Rösten hinner inte repa sig mellan showerna. Ärligt talat är jag helt utarbetad. Jag låter förskräcklig nu men så fort jag kommer fram till mikrofonen hittar jag tonen. För när jag pratar håller jag mig i ett lägre register än när jag sjunger så därför blir det så här.

Ditt låtval i Måndagsbörsen (Costello sjöng två äldre relativt "okända" sånger plus en oinspelad helt nyskriven sång) var överraskande för oss i publiken

— Det var ganska röriga omständigheter kring hela programmet. Ett problem för oss att få över hela bandet i tid, sa det blev bara vi fyra (Costello har blås och kör i vanliga fall). Dessutom blev det ont om tid så vi fick stryka "Pills and Soap", som är från den nya LPn.

Kan du berätta något om den nya sången du spelade "Peace in our time"?

— Jag skrev den i Belgien för två veckor sedan. Det här var första gången jag gjorde den i TV, men jag har spelat den i Paris, Wien, Köpenhamn, Zurich, Berlin. Det var verkligen spännande att göra den här (Måndagsbörsen) i går med tanke på språket och allting.

Det fredsbudskap den sången förmedlar år det också det viktigaste du har att säga din publik?

— Jo visst det vore fint om vi fick fred (ett skevt leende), Bertrand Russell sa en gång "jag är här för att protestera mot atombomben och hälla mänskligheten vid liv och det är väl en jäkla bra ide?". Det tycker jag är ett bra "understatement". Sången är aningen bitter, den handlar om hur vi blir förrådda hela tiden av folk som säger att vi skall få fred och ju mer dom snackar desto mer krigiskt handlar dom.

— Det är en mycket enkel sång. En av de lättaste och tydligaste jag skrivit.

Du tar upp konkreta och aktuella händelser i sången som att en astronaut är på vag in i Vita huset och invasionen av Grenada.

— Jag hade hoppats att det inte skulle vara nödvändigt att skriva en protestsång, men det verkar nödvändigt med tanke på hur eländigt det ser ut.

Det betyder att du har stor tilltro till musikens makt?

— Nej egentligen inte. Vad kan en sån sång åstadkomma... ? Jag sjunger den för det är så här jag känner mig. Förmodligen känner några andra likadant och då mår dom bättre av att nån har skrivit den sången. För det är ju det som är poängen med låtar, även kärlekslåtar. Tjejen sticker och Smokey Robinson sjunger "Tears of a clown" och det är så jag känner mej. Eller varför inte en positiv kärlekstext.

— Pop har alltid fungerat så och det gäller även politiska sånger. Det förändrar inget, man vill bara få bekräftat att nån annan känner likadant.

Vad är det yttersta modet för dig?

— Ja det krävs då inte mycket för att våga göra det jag gör. Det krävs säkert mycket mera mod att vara jazzmusiker i Polen än att vara popstjärna i Amerika. Vad är egentligen det yttersta modet? Kanske att våga konfronteras med det du fruktar mest...

Vad innebär det för dig?

— Jag kanske aldrig har konfronterats med det ? Jo, den totala ensamheten. När du känner dig helt ihålig, värdelös, utan substans. Jag skrev en gång något som skrämde mig mycket, det är säkert inte min mening från början, men när jag skrev den var den min. "När jag sa att jag ljög så ljög jag kanske". Då blir man skraj och funderar på sanningshalten i allt man skrivit. Och det tvivlet måste man alltid bära. Allt man gör är kanske trots allt... (han drar på orden) meningslöst

— Jag frågades av Face (engelsk musiktidning) om vad det värsta brottet var och svarade "att ta en människas tro ifrån henne". Att förlora hoppet antingen det gäller religion eller ditt jobb, din kärlek eller din självrespekt — det är det värsta som kan hända.

Tidigt i våras gick det rykten om att du skulle byta skivbolag och bryta med Jake Rivera, din manager.

— Jag förstår inte var det kom ifrån. Jag läste det också, men det fanns aldrig någon grund mer än att journalister just då inte hade något att skriva om och jag gav ut "The Imposter"-singeln på egen etikett. Så då fantiserade väl nån ihop det där.

Om kvällens konsert på Konserthuset i Stockholm istället varit en film vi skulle se och den filmen skulle försöka ge oss det du vill ge oss — vad skulle filmen heta ?

— Nej, jag kan inte se mitt liv som en film, så jag kan nog inte svara. Jag kan ge dig ett svar på skämt; Raging Bull (Tjuren från Bronx).

— Kan du ställa upp for fotografering nu, säger kvinnan från skivbolaget.

— Visst, säger Costello. Räcker fram sin hand och drar tillbaka den snabbt efter handskakningen och på några sekunder är han iväg.

-

Schlager, November 29, 1983


Håkan Lahger interviews Elvis Costello.

Images

photo by Lars Torndahl
Photo by Lars Torndahl.


page
Page scan.

cover
Cover.

-



Back to top

External links