Schlager, September 20, 1983

From The Elvis Costello Wiki
Jump to: navigation, search
- Bibliography -
1975767778798081
8283848586878889
9091929394959697
9899000102030405
0607080910111213
14151617 18 19 20 21


Schlager

Sweden publications

Newspapers

Magazines and fanzines


European publications

-

Den åttonde vågen


translate
   Ylva Juhlén

Elvis Costellos senaste platta Punch The Clock har precis som de flesta av hans tidigare sju skivor mötts av entusiastiska recensioner. Vad som ligger bakom den lille glasögonprydde mannens expressiva och effektiva pop får vi sällan veta. Men här har Riksradions Ylva Juhl'en lyckats få ett samtal med Elvis där han pratar om den nya skivan och de nya och gamla vågor som ständigt sköljer fram över rockmusiken.

På den countryplatta som kom ut 1981 hade du en varnings-text... ?

— Ja, vi tyckte att eftersom folk har en del fördomar mot country-musik, att några människor tar det väldigt allvarligt och har starka antipatier mot country på samma sätt som andra reagerar starkt mot reggae. Så vi tyckte vi skulle varna alla bigotta.

Tycker du det blev starka reaktioner på plattan?

— Njae, inte speciellt. Det som hände var att 45-åriga kvinnor som gillade dessa sorgliga countrysånger kände igen oss i varuhusen. Det vidgade min publik kan man säga...

Du byter ofta stil?

— Vi har väl gjort det. Get Happy! var vår version av en Motown-platta. Vi kopierade allt som vi lyssnade på när vi var 15-16 är. Och sen på Imperial Bedroom, den förra skivan, bestämde vi oss för att blanda olika stilar. Kanske inte köra så mycket rock'n'roll utan använda äldre musikstilar. Vissa låtar är en slags jazzballader och låter som om dom skulle kunna varit skrivna på 40-talet.

Hur låter nya plattan?

— Den är också en blandning av stilar. Kanske lite modernare än det vi gjort senast. Det är mycket blås, ungefär halva skivan har blås. Och det är nytt för oss. Vi försöker dessutom hålla musiken i danstempo vilket vi inte gjort på länge. Ja, det är helt enkelt en rätt uppåt skiva. Det är en soulplatta men inte så gammalmodig som Get Happy! lät. Jag vill att skivan skall låta som den är gjord 1983. Alla våra andra skivor låter som om dom var gjorda något helt annat år, skrattar Costello och fortsätter:

— Nej, men vi har försökt göra en platta som låter som om den var gjord det år den var gjord.

Vilka är skivans producenter?

— Clive Langer och Allen Windstanley som producerat Madness, Hazy Fantazy och Dexy's Midnight Runners senaste skivor. Dom producerade faktiskt den singel och den LP som sålde bäst i England i fjol. Clive var själv artist fram till helt nyligen, han är på samma bolag, F-Beat, som jag är på. De senaste två åren har han koncentrerat sig på produktion och det har gått mycket bra för honom och vi tyckte att det var dags att skaffa en ny producent. Vi jobbade med Nick Lowe väldigt länge. Sedan åkte vi till Nashville och spelade in country-skivan med en producent där, vilket var rätt sätt att göra den plattan på.

Imperial Bedroom producerade jag själv och Geoff Emerick var tekniker. Jag fattade alla beslut och det var verkligen ett tufft jobb. Så här i efterhand är jag glad att jag har den här erfarenheten men jag skulle inte vilja gå igenom samma sak vid varje inspelning. Det är sånt slit. Så jag tyckte vi skulle disciplinera oss och ha en bra modern producent som producerat hitplattor med olika grupper. Alla plattor de producerat har givetvis inte blivit succéer men samtliga har varit musikaliskt och produktionsmässigt excellenta album. Så i det läge vi befinner oss har dom verkligen varit dom rätta människorna för oss att arbeta med.

För dig är väl ändå själva sångernas kvalitet det viktigaste?

— Ja, låten betyder faktiskt allt för mig. Jag tycker inte det går att göra plattor utan bra låtar. Men det finns ju grupper som bevisat att det går, speciellt discogrupper. Jag tycker till exempel 'Last night the DJ saved my life" är en fantastisk platta men det är inte mycket till lät. Om man satte sig ned vid ett piano och spelade den för någon skulle dom tro att det var ett skämt. Men man kan göra en hit av väldigt lite om man har rätt röst och har ett bra "sound".

— För mig är ändå styrkan i pop-musiken just låten. Och därför lägger jag ner mycket tid på att skriva sånger. När det gäller den nya plattan har jag förenklat sångerna från hur de ursprungligen var när jag skrev dom. Flera låtar var mer komplexa, ungefär som låtarna på Imperial Bedroom. Där var några låtar mycket komplicerade. Den här gängen har jag undvikit att skriva för svåra saker och istället strävat efter enkelhet. Det år dags att bli rakare igen för det fungerar mer direkt. Och det passar också den lite hårdare och kraftfullare musik som vi spelar nu.

Vad är din relation till new wave?

— Jag har aldrig gillat etiketter. Har aldrig brytt mig om dem. Det är ett bekvämt sätt att pa ett grovt sett beskriva musiksorter. I den engelska musikpressen skapas nya stilar varje vecka och stilar krossas varje vecka.

— Jag kan förstås förstå varför man i Frankrike, Tyskland och Sverige kan ta till ett ord som new wave för att beskriva vissa gruppers musik. Men jag har aldrig känt det som om jag tillhörde samma klubb som Clash. Jag har svårt att känna mig associerad med något annat band överhuvudtaget. Vi känner sympati med några andra band men vi är inte lika dom för det.

— Nej, etiketter tjänar egentligen inget syfte förutom att fungera som en slags stenografi, så att folk får en idé om vilken typ av musik dom kommer att få höra. Sen är det skillnad på begrepp som country och blues naturligtvis. Det är namn som new wave som bara är... (skratt) Hur lång är en new wave? När blir en våg gammal.

Var du inte mer sympatiskt inställd till new wave i början?

— Det var väl bara det att jag kom fram samtidigt. Men jag har aldrig kunnat förlika mig med punkidealet att spela dåligt. Jag tycker det finns ett behov av aggression, och det finns ett behov av att chocka människor, men det finns också plats för att göra melodier med bra texter. Och man kan få fram uppkäftiga idéer bättre med väl valda ord än man kan med mycket mycket enkla fula ord. Det vulgära är bara meningsfullt fram till en viss gräns, sen tröttnar folk på det. Och det är precis det som händer med punken nu. Den känns verkligen trött och gammal. Punkbanden i England känns mer gammalmodiga än hårdrockbanden. Punkbanden har hamnat så långt bakom allting för att dom fortfarande håller på att kämpa med ett anarkistiskt uppror och dom flesta förstår inte ens vad ordet BETYDER. Dom flesta kan inte ens stava till det.

— Så det känns inte som om jag någonsin tillhört det där. Det var enbart en fråga om att jag råkade dyka upp just då. Vi kom fram 1977 och har fått dras med den här etiketten sedan dess, speciellt i Amerika. Det hela handlar ju ändå bara om att vi gjorde något nytt i förhållande till allt det andra som pågick.

-

Schlager, September 20, 1983


Ylva Juhlén interviews Elvis Costello.

Images

pagepage
Page scans.

Photos by Anton Corbijn.
photo by Anton Corbijn


photo by Anton Corbijn


photo by Anton Corbijn
Photos by Anton Corbijn.


1983-09-20 Schlager cover.jpg
Cover.


-



Back to top

External links