|
Vad tycker Elvis Costello om svensk rock?
Ganska bra, faktiskt.
Häromveckan recenserade Elvis några av höstens svenska skivor för Ung.
Peter LeMarc och Docent Död fick högsta betyg.
Och Magnus Uggla bara minuspoäng.
Elvis Costello gör inte bara egna låtar.
Han lyssnar på andras låtar också. Costello är förmodligen en av rockens största skivköpare. Hans hus i London är så packat med skivor att man med nöd och näppe kommer in där.
Elvis lyssnar och lyssnar och har åsikter om det mesta han hör. Med stor entusiasm kastade han sig över den bunt svenska skivor Ung valt ut.
Elvis kommenterade skivomslag, frågade varifrån banden kom, hur länge de hållit på, vad låtarna handlade om.
Han hade bara ett förbehåll inför sitt jobb som gäst-recensent i Ung och ett ganska givet sådant:
- Jag tycker till om musiken, om produktionerna och melodierna. Texterna begriper jag ju av naturliga skäl inte ett skvatt av.
Till verket, alltså.
Här är den engelska rock-stjärnans åsikter om läget i svensk rock hösten 1983:
■ WILMER X: "Blod eller guld" (från LP:n "Djungelliv")
- Tufft och bra sound. Men lite gammaldags kanske. De här killarna har mycket gemensamt med många band från mellersta USA. Kommer de från södra Sverige? Jag trodde nästan det. Jag tror både musiker och publik där har en annan attityd till musik än folk i Stockholm. Den uppfattningen har jag fått när vi spelat i Lund och Malmö.
- Ett extra plus för skivomslaget. Mycket smakfullt!
■ JAPOP: "Ett romerskt hjärta" (från LP:n "I den vuxna världen")
- Jag gillar det akustiska gitarrsolot men det är också allt. En trist låt utan hake.
■ LOLITA POP: "Viskningar" (från LP:n "Irrfärder")
- Lolita Pop vilket fint namn på ett band. Tjejen som sjunger låter som en korsning av Chrissie Hynde i Pretenders och Martha Davis i Motels. Jag gillar inte hennes röst nåt vidare. Men hon har onekligen bra ton, det kommer man förstås inte ifrån. Men det här är inte min favoritmusik.
■ TOMAS LEDIN: "What are you doing tonight?"
- En välspelad, välproducerad popkliché. Ljudet är perfekt. Killen som sjunger låter lite som Billy Joel, eller varför inte John Travolta. Hela låten påminner om "You are the one that I want" från "Grease". Är killen gift med Stikkan Andersons dotter (skratt)?
- Jag tror svenska artister ska akta sig för att göra engelska texter. Den här är faktiskt skrattretande banal. Björn och Benny i ABBA är bra på att göra texter som inte handlar om just nånting, som "Knowing me, knowing you". Man behöver inte lyssna på orden, de bara låter bra.
■ ANNE-LIE RYDÉ: "Ögon ser mig" (från Anne-Lie Rydés debut-LP)
- Den här tjejen har en fin röst. Kompet har drag av både Depeche Mode och Yazoo. Hon har förmodligen lyssnat på engelsk listmusik det senaste året. Just den här låten är väl OK, men den andra hon gjorde i Måndagsbörsen ("Segla på ett moln") var vedervärdig.
- Men hon har i alla fall vett att omge sig med förstklassiga musiker. Organisten i hennes band (Hasse Olsson) blev jag mycket imponerad av. Det är alltid kul att höra riktiga musiker.
■ MAGNUS UGGLA: "Tjena allena" (från "Välkommen till folkhemmet")
(Efter några få takter sliter Elvis av sig hörlurarna, slår sig för pannan och singlar i väg skivomslaget...)
- Vidrigt! Det låter som en b-version av någon av Kim Wildes sämsta låtar. Jag har inget emot synthar som används rätt, men när de tillåts ta över och dominera musiken så blir jag bara illamående.
■ PETER LEMARC: "Det handlar inte om kärlek"
- Mycket bra! Om den här killen varit född i England skulle han förmodligen varit mycket framgångsrik. Jag gillar allt, låten, rytmen, rytmen, refrängen, hans sång. Den är full av soul, av äkta känslor. Bästa sången hittills.
■ PY BÄCKMAN: "Hellre ogräs" (från LP:n "Sista föreställningen")
- När jag hör det här tänker jag på artister som Bonnie Tyler. Förmodligen går sångerskan bäst hem hos 35-åringar. Hon verkar vara en svensk femme fatale (säger Costello och studerar intresserat Pys skivomslag).
■ DOCENT DÖD: "Alla helgons dag" (från LP:n "Ge henne allt")
En topplåt och utan vidare den mest originella produktionen i den här skivbunten. Egentligen är arrangemanget ganska konventionellt, jag gjorde liknande låtar på "Less than zero"-LP-n Men trots det har sången det där lilla extra som gör att man attraheras av den. Pianot är mycket fint, vem behöver synthar när man kan få ut så här mycket av ett hederligt gammalt piano? Snyggt omslag, förresten.
Efter att ha lyssnat en gång till på Docent Död tar Elvis Costello av sig, hörlurarna och samlar sig för ett slutomdöme om svensk rock.
- Jag tror inte att svenska band har någon stor chans internationellt. Språket lägger för många hinder i vägen. Men därmed inte sagt att jag tycker musiken är dålig.
- Jag är positivt överraskad. Inte minst av ljudet på de här plattorna. Ni måste ha många bra studior i det här landet!
| 
