Dagens Nyheter, July 16, 1978: Difference between revisions

From The Elvis Costello Wiki
Jump to navigationJump to search
(formatting)
(+European publications by country index)
Line 3: Line 3:
{{:Dagens Nyheter index}}
{{:Dagens Nyheter index}}
{{:Sweden publications index}}
{{:Sweden publications index}}
{{:European publications by country index}}
{{Bibliography article header}}
{{Bibliography article header}}
<center><h3> Elvis Costello på Göta Lejon: <br> Hårt — men varmt ändå </h3></center>
<center><h3> Elvis Costello på Göta Lejon: <br> Hårt — men varmt ändå </h3></center>

Revision as of 18:39, 16 August 2018

... Bibliography ...
727677787980818283
848586878889909192
939495969798990001
020304050607080910
111213141516171819
202122232425 26 27 28


Dagens Nyheter

Sweden publications

Newspapers

Magazines

Fanzines


European publications

-

Elvis Costello på Göta Lejon:
Hårt — men varmt ändå


translate
   Betty Skawonius

Exakt en timme spelade Elvis Costello och hans Attractions på Göta Lejon i Stockholm. Högt tempo hela tiden, låtarna dunkade fram slag i slag.

Slutet kom abrupt, inte en enda extralåt åt publiken som besviket stod och väntade på att få höra mer.

Egentligen är det väl just vad man kunde vänta sig av denna märklige person, som sjunger och skriver låtar som om känslor inte existerade.

Elvis Costellos värld kan förefalla cynisk och känslokall:

"I don't wanna ..." (jag vill inte ...") är de ord som oftast förekommer. Och varför inte? Är man 23 år och har vuxit upp i en storstad av asfalt, plast och förfall i ett land som befinner sig i kris, som England, vad sjunger man då om? Men hårdheten har en annan sida också.

- Jag vill inte vara någon som förstör, utan en som irriterar, en som desorienterar. En som bryter det dagliga livet bara så mycket så att offret börjar fundera över om det inte finns något mer den här vanliga sortens lunkande liv, säger han i en av sina mycket få intervjuer.

Aldrig kunde jag föreställa mig att folk skulle vilja ha den här fula typen med glasögon att köra ned sina sånger i halsen på dem, säger han också inför det faktum att han själv har blivit "modern". Hans andra platta "This Years Model" handlar just om människor som fastnar i modet, som lever sitt liv genom att vara inne. (Hans första LP heter "My Aim Is True" - "Ärliga avsikter"?)

Textrader som "Sometimes i almost feel just like a human being" ("Lipstick Vogue") kombineras på plattorna med ett popsound som för tanken till amerikansk 50-tals rock från Buddy Holly, Everly Brothers och framåt till Beatles.

På scenen är det där mjuka och lite insmickrande borta. Där är det raka rör och en volym som åtminstone i början gjorde det lite svårt att få någon ordning på 1yssnandet för min del. Att uppfatta texterna från scenen var tyvärr omöjligt.

Pete Thomas bultade fram rytmen på sina trummor och Steve Naive svepte och piskade fram ljudet på klaviaturen. Elvis Costello sjöng så att svetten skvätte. Och trots den avsiktliga nonchalansen mot publiken utstrålade de en spelglädje som smittade av sig.

Två gånger log Elvis Costello ett nästan omärkligt leende.

När han sjöng "I don't wanna go to chelsea" och "Lipstick vogue" belystes han med rött och grönt under ifrån så att glasögonens skuggor tecknade horn i pannan Kallt spöklikt ljus som då och då bröts av med varmt gult ljus.

Gensvaret från den fullsatta salongens var starkt. Därför blev besvikelsen så mycket större för publiken, när det plötsliga slutet kom.

-

Dagens Nyheter, July 16, 1978


Betty Skawonius reviews Elvis Costello & The Attractions, Monday, July 10, 1978, Göta Lejon, Stockholm, Sweden.

Images

clipping
Clipping.

Photo by Sven-Erik Sjöberg.
Photo by Sven-Erik Sjöberg


Photo by Sven-Erik Sjöberg
Photo by Sven-Erik Sjöberg.


Elvis Costello


Dagens Nyheter

clipping

Punktligt började hap sin konsert, Elvis Costello, på Göta Lejon i Stockholm. Och lika punktligt slutade han den, utan att ge publiken ett enda extranummer. "Egentligen är de väl just vad man kunde vänta sig av denna person, som sjunger och skriver låtar som om känslor inte existerade." skriver Betty Skawonius, som hörde konserten.

-



Back to top

External links