Hifi & Musik, November 1986: Difference between revisions

From The Elvis Costello Wiki
Jump to navigationJump to search
(+text part 1)
(formatting)
Line 15: Line 15:
För andra är han totalt obegriplig.
För andra är han totalt obegriplig.


Dedan Patric McManus, mera känd under namnet Elvis Costello. En glasögonprydd engelsman som alltid hamnat så fel men ändå alltid rätt i den snur-rande rockcirku-sen.
Dedan Patric McManus, mera känd under namnet Elvis Costello. En glasögonprydd engelsman som alltid hamnat så fel men ändå alltid rätt i den snurrande rockcirku-sen.


Möt honom i ett närgånget porträtt, en inträngande analys och en genom-gång av hans LP-skivor.  
Möt honom i ett närgånget porträtt, en inträngande analys och en genomgång av hans LP-skivor.  


Hans kostymer är alltid antingen för stora eller för små.
Hans kostymer är alltid antingen för stora eller för små.
Line 23: Line 23:
Alltid fula, alltid fel.
Alltid fula, alltid fel.


Hans hattar är alltid skrattre-tande.
Hans hattar är alltid skrattretande.


Elvis Costello svettas alltid. För mycket.
Elvis Costello svettas alltid. För mycket.
Line 29: Line 29:
Vid fel tillfällen.
Vid fel tillfällen.


Han rör sig hela tiden nervöst, ur takt, en bit bortom livets rytm. Som om han absolut inte kan stå stilla, men heller inte rik-tigt vet var han ska gå. Han pratar för fort och för mycket. Helt klart "a man out of time", för att citera honom själv. Det är något som inte stäm-mer. Det är som om han inte får plats i sig själv. Som om han hela tiden jagar sig själv. Med sina drömmar, med sina rädslor, med sin läng-tan, men mest av allt med sina ambitioner. En vilja att lämna något efter sig, att rispa små och stora märken i våra medvetan-den. Ibland lyckas han, med en skarp kombination av den synd-fulla lockelsen och den förkätt-rade intelligensen. Ibland går det åt helvete, när han gapar över så mycket att han nästan kvävs. När han tror att  
Han rör sig hela tiden nervöst, ur takt, en bit bortom livets rytm. Som om han absolut inte kan stå stilla, men heller inte riktigt vet var han ska gå.
han är smartare än inte bara oss utan även sig själv. Det är rätt ofta. Ändå lär det inte vara många som ifrågasätter hans roll som en av 70-talets och definitivt en av 80-talets mest briljanta låt-skrivare. Beviset finns i hans im-ponerande produktion — han har gjort elva fint utmejslade, alltid engagerande LP på mindre än tio år. Det har gjort honom till kriti-kernas favorit och det har gett honom en stabil och lojal publik, men gudarna ska veta att den inte är stor. Och den står defini-tivt inte i proportion till kvalitén på hans musik. Men det är inte första gången rättfärdigheten är på lunch. I den här branschen tycks ju för övrigt det mesta vara på lunch... Man ska till exempel inte komma och tro att man kan se ut hur som helst. Costello konsta-terade själv i en intervju att varje gång han visat sig i det engelska TV-programmet "Top Of The Pops", så har plattan han för-hoppningsvis skulle gjort rek-
 
lam för istället rasat på försälj-ningslistan! Och någon av de där håriga amerikanska hårdrockstjärnor-na, jag tror att det var David Lee Roth, konstaterade torrt att an-ledningen till att alla rockskri-benter gillade Elvis Costello var att alla rockskribenter såg ut som Elvis Costello... I en tid när majoriteten av de skivköpare som verkligen gäller — tonåringarna — går omkring och önskar att de såg ut som hå-riga amerikanska hårdrockstj är-nor, så behövs det inte mycket  
Han pratar för fort och för mycket.
 
Helt klart "a man out of time", för att citera honom själv.
 
Det är något som inte stämmer.
 
Det är som om han inte får plats i sig själv.
 
Som om han hela tiden jagar sig själv. Med sina drömmar, med sina rädslor, med sin längtan, men mest av allt med sina ambitioner. En vilja att lämna något efter sig, att rispa små och stora märken i våra medvetanden.
 
Ibland lyckas han, med en skarp kombination av den syndfulla lockelsen och den förkättrade intelligensen.
 
Ibland går det åt helvete, när han gapar över så mycket att han nästan kvävs. När han tror att han är smartare än inte bara oss utan även sig själv. Det är rätt ofta.
 
Ändå lär det inte vara många som ifrågasätter hans roll som en av 70-talets och definitivt en av 80-talets mest briljanta låtskrivare. Beviset finns i hans imponerande produktion — han har gjort elva fint utmejslade, alltid engagerande LP på mindre än tio år.
 
Det har gjort honom till kritikernas favorit och det har gett honom en stabil och lojal publik, men gudarna ska veta att den inte är stor. Och den står definitivt inte i proportion till kvalitén på hans musik.
 
Men det är inte första gången rättfärdigheten är på lunch.
 
I den här branschen tycks ju för övrigt det mesta vara på lunch... Man ska till exempel inte komma och tro att man kan se ut hur som helst. Costello konstaterade själv i en intervju att varje gång han visat sig i det engelska TV-programmet ''Top Of The Pops'', så har plattan han förhoppningsvis skulle gjort reklam för istället rasat på försäljningslistan!
 
Och någon av de där håriga amerikanska hårdrockstjärnorna, jag tror att det var David Lee Roth, konstaterade torrt att anledningen till att alla rockskribenter gillade Elvis Costello var att alla rockskribenter såg ut som Elvis Costello...
 
I en tid när majoriteten av de skivköpare som verkligen gäller — tonåringarna — går omkring och önskar att de såg ut som håriga amerikanska hårdrockstj ärnor, så behövs det inte mycket  
 
 


{{cx}}
{{cx}}
''Remainder of text to come....


{{Bibliography notes header}}
{{Bibliography notes header}}

Revision as of 18:45, 7 January 2014

... Bibliography ...
727677787980818283
848586878889909192
939495969798990001
020304050607080910
111213141516171819
202122232425 26 27 28


Hifi & Musik

Magazines
-

Elvis Costello

En man EJ av sin tid

Lennart Persson

För många är han geniet med stort G.

För andra är han totalt obegriplig.

Dedan Patric McManus, mera känd under namnet Elvis Costello. En glasögonprydd engelsman som alltid hamnat så fel men ändå alltid rätt i den snurrande rockcirku-sen.

Möt honom i ett närgånget porträtt, en inträngande analys och en genomgång av hans LP-skivor.

Hans kostymer är alltid antingen för stora eller för små.

Alltid fula, alltid fel.

Hans hattar är alltid skrattretande.

Elvis Costello svettas alltid. För mycket.

Vid fel tillfällen.

Han rör sig hela tiden nervöst, ur takt, en bit bortom livets rytm. Som om han absolut inte kan stå stilla, men heller inte riktigt vet var han ska gå.

Han pratar för fort och för mycket.

Helt klart "a man out of time", för att citera honom själv.

Det är något som inte stämmer.

Det är som om han inte får plats i sig själv.

Som om han hela tiden jagar sig själv. Med sina drömmar, med sina rädslor, med sin längtan, men mest av allt med sina ambitioner. En vilja att lämna något efter sig, att rispa små och stora märken i våra medvetanden.

Ibland lyckas han, med en skarp kombination av den syndfulla lockelsen och den förkättrade intelligensen.

Ibland går det åt helvete, när han gapar över så mycket att han nästan kvävs. När han tror att han är smartare än inte bara oss utan även sig själv. Det är rätt ofta.

Ändå lär det inte vara många som ifrågasätter hans roll som en av 70-talets och definitivt en av 80-talets mest briljanta låtskrivare. Beviset finns i hans imponerande produktion — han har gjort elva fint utmejslade, alltid engagerande LP på mindre än tio år.

Det har gjort honom till kritikernas favorit och det har gett honom en stabil och lojal publik, men gudarna ska veta att den inte är stor. Och den står definitivt inte i proportion till kvalitén på hans musik.

Men det är inte första gången rättfärdigheten är på lunch.

I den här branschen tycks ju för övrigt det mesta vara på lunch... Man ska till exempel inte komma och tro att man kan se ut hur som helst. Costello konstaterade själv i en intervju att varje gång han visat sig i det engelska TV-programmet Top Of The Pops, så har plattan han förhoppningsvis skulle gjort reklam för istället rasat på försäljningslistan!

Och någon av de där håriga amerikanska hårdrockstjärnorna, jag tror att det var David Lee Roth, konstaterade torrt att anledningen till att alla rockskribenter gillade Elvis Costello var att alla rockskribenter såg ut som Elvis Costello...

I en tid när majoriteten av de skivköpare som verkligen gäller — tonåringarna — går omkring och önskar att de såg ut som håriga amerikanska hårdrockstj ärnor, så behövs det inte mycket



Remainder of text to come....



-

Hifi & Musik, November 1986


Lennart Persson profiles Elvis Costello.

Images

1986-11-00 Hifi & Musik cover.jpg
Cover.

1986-11-00 Hifi & Musik page 04.jpg1986-11-00 Hifi & Musik page 05.jpg
Page scans.

1986-11-00 Hifi & Musik page 06.jpg1986-11-00 Hifi & Musik page 07.jpg
Page scans.


1986-11-00 Hifi & Musik photo 01.jpg

1986-11-00 Hifi & Musik photo 02.jpg
Photos.


-



Back to top

External links