Det är inte alltid rättvist eller motiverat att göra jämförelser. Men det är svårt att undgå att dra vissa paralleller mellan Rod Stewart (Isstadion i Stocxkholm i lördags) och Elvis Costello (gårdagens stora rockbesök i Örebro).
Intresset kring dem som personer är likartat och populariteten är väldigt idolinriktat. Fast det till stora delar rör sig om helt olika publik,
Medan Rod Stewart turnerar i stora hallar med påkostade shower reser Elvis Costello mestadels den mindre popsvängen, så kallad landsortsturné, med en konsert helt utan visuella effekter.
Costello klarar bevisligen inte av stora idrottslokaler. Såg honom i torsdags i Eriksdalshallen i Stockholm där han blev genant utspelad och effektivt överkörd av Dag Vag och Ebba Grön och hade sedan märkbart svårt i den akustiskt svåra lokalen.
Det fanns många anledningar till det fiaskot, nämnda lokal, publikdragande förband och den tveksamma repertoaren med 75% nytt material. Folk blev helt enkelt lurade på många hits och säkra Costelloklassiker.
Det var alltså motiverat med stor revansch i en för honom mer passande lokal, Konserthuset i Örebro igår kväll. Han gör för övrigt ytterligare en konsert där ikväll.
Vis av misstaget vid Stockholmskonserten hade Costello stuvat om programmet något och modifierat sin scenshow med en inte fullt så stor portion nyskrivna låtar. Men det var fortfarande förvånansvärt mycket nytt material han framförde. Vi fick säkert höra huvuddelen av hans nya album som ska komma efter nyår.
Den mindre lokalen passade honom bättre men då hans säregna sound bygger på mycket arrangemangsmässigt komprimerade låtar blev ljudet inledningsvis väldigt jämntjockt. Det var till en början svårt att utvärdera några som helst harmonier. Det mesta lät likadant.
Så småningom, när ljudet blivit bättre, lyfte också showen till en viss del. Som scenprofil måste Elvis tillhöra en av de mest tråkiga rockstjärnorna. Han var mycket fåordig när han kortfattat presenterade varje låt. Dirigerade lite lätt med gitarrhalsen och det lilla kompet följde hans rörelser noggrant.
Costello har unika röstresurser som kom bäst till sin rätt i balladerna där också kompet var mer nyanserat.
Medan ljudet långsamt förbättrades tände också publiken och stod mangrant upp under "Girls talk" och kvällens stora favorit "Watching the detectives". Och Costello var generös med extralåtar, bland annat rockfavoriten "Slow down" och showstoppern "Pump it up" när volymen just då var otroligt hög.
Elvis Costello: gitarr och sång
Bruce Thomas: bas och sång
Steve Nieve: keyboards
Pete Thomas: trummpr
|