Now & Then, February 1991: Difference between revisions
(+page 16 text) |
(fix category) |
||
(6 intermediate revisions by the same user not shown) | |||
Line 21: | Line 21: | ||
Det har gått 14 ofattbart snabba år sedan en viss Declan McManus lät sitt alter ego Elvis Costello gräva första spadtaget till vad som skulle komma att bli en mer än lysande karriär. "Som vanligt" tvingas vi dock att räkna i kvalitetsaspekter istället för i kommersiella termer (åtminstone under de senaste fem-sex åren). Denna nedgång är svår att förstå. Kanske har dock Elvis Costello legat för långt före sina skivköpare. Det har blivit svårt för dem att hänga med i alla svängarna. Gränserna mellan pop, rock, soul, country och jazz har ju i Costellos fall haft en förmåga att flyta friare än vad många skivköpare klarat av. Men vi är ändå en trogen skara som fortfarande ser varje ny skiva med Costello som en händelse och vi kan säkert se fram emot nya banbrytande mästerverk även i framtiden. | Det har gått 14 ofattbart snabba år sedan en viss Declan McManus lät sitt alter ego Elvis Costello gräva första spadtaget till vad som skulle komma att bli en mer än lysande karriär. "Som vanligt" tvingas vi dock att räkna i kvalitetsaspekter istället för i kommersiella termer (åtminstone under de senaste fem-sex åren). Denna nedgång är svår att förstå. Kanske har dock Elvis Costello legat för långt före sina skivköpare. Det har blivit svårt för dem att hänga med i alla svängarna. Gränserna mellan pop, rock, soul, country och jazz har ju i Costellos fall haft en förmåga att flyta friare än vad många skivköpare klarat av. Men vi är ändå en trogen skara som fortfarande ser varje ny skiva med Costello som en händelse och vi kan säkert se fram emot nya banbrytande mästerverk även i framtiden. | ||
Costellos dalande kommersiella stjärna gör att vi på ''Now & Then'' gärna vill | Costellos dalande kommersiella stjärna gör att vi på ''Now & Then'' gärna vill påminna er om det som varit. Yngre läsare kommer nog att upptäcka en hel del nytt, medan ni äldre säkert kommer att få något ljuvligt nostalgiskt i blicken. En fjortonårig, högproduktiv karriär kan vi dock knappast täcka in i ett nummer. Därför får ni Costellos karriär från 1977-82 i detta nummer, signerat Hans Olofsson. I nummer tre avslutar sedan Lars Wenker berättelsen. | ||
Line 66: | Line 66: | ||
Det var också under sensommaren som jag första gången hörde talas om Elvis Costello. Expressens Mats Olsson gick ut och bad läsarna skicka in listor på sina "All time favourites". Costellos namn dök upp ett par gånger varpå en ny brevskörd anlände där läsare frågade: "vem i helvete är Costello"? | Det var också under sensommaren som jag första gången hörde talas om Elvis Costello. Expressens Mats Olsson gick ut och bad läsarna skicka in listor på sina "All time favourites". Costellos namn dök upp ett par gånger varpå en ny brevskörd anlände där läsare frågade: "vem i helvete är Costello"? | ||
"My Aim Is True" (LP, 1977) | "My Aim Is True" (LP, 1977) | ||
Line 74: | Line 76: | ||
Avslutningslåten "End Of The World" bärs upp av den knivskarpa, arga slidegitarren, tillhörande John McFee. Han var nämligen gitarrist i den amerikanska gruppen Clover som överraskande kompade Costello på LPn. I den gruppen återfanns en blivande storhet som Huey Lewis. Enligt Lewis själv var han dock knappt närvarande under inspelningarna. McFee själv tillbringade senare ett par år i Doobie Brothers. | Avslutningslåten "End Of The World" bärs upp av den knivskarpa, arga slidegitarren, tillhörande John McFee. Han var nämligen gitarrist i den amerikanska gruppen Clover som överraskande kompade Costello på LPn. I den gruppen återfanns en blivande storhet som Huey Lewis. Enligt Lewis själv var han dock knappt närvarande under inspelningarna. McFee själv tillbringade senare ett par år i Doobie Brothers. | ||
LPn hade spelats in redan under våren men på grund av distributionsproblem låg den på is i två månader. My Aim Is True blev Costellos första listplacerade skiva och en tiondeplats var inte så dumt. Stiffs "reklamkampanj" var nog en bidragande orsak till den goda försäljningen. På känt 60-talsmaner (då man i en rad nummer ' av en tidning fick olika delar av sin idol till bilden var komplett) drog man igång kampanjen. Problemet var bara att de sex bilderna förekom i tre olika tidningar och att varje bild hade en helsida. | LPn hade spelats in redan under våren men på grund av distributionsproblem låg den på is i två månader. ''My Aim Is True'' blev Costellos första listplacerade skiva och en tiondeplats var inte så dumt. Stiffs "reklamkampanj" var nog en bidragande orsak till den goda försäljningen. På känt 60-talsmaner (då man i en rad nummer ' av en tidning fick olika delar av sin idol till bilden var komplett) drog man igång kampanjen. Problemet var bara att de sex bilderna förekom i tre olika tidningar och att varje bild hade en helsida. | ||
Nästa steg var en omfattande turne, men problemet var att Clover knappast kunde komma i fråga. Man fick istället gå helt nya vägar och det ska vi väl vara tacksamma för. I tur och ordning införlivades Pete Thomas (före detta Chilli Willi) på trummor, Bruce Thomas (ej släkt) på bas och Steve "Naive" Nason på keyboards. Bruce Thomas hade en lång karriär bakom sig med grupper som Wild Flowers, Bodast och Quiver. Steve Naive var dock det kanske mest underliga valet. Han hade aldrig spelat professionellt i något band och var dessutom klassiskt skolad. Han fick emellertid jobbet och enligt ett mycket inofficiellt rykte berodde detta på att han lyckades dricka upp all cider i replokalen. | Nästa steg var en omfattande turne, men problemet var att Clover knappast kunde komma i fråga. Man fick istället gå helt nya vägar och det ska vi väl vara tacksamma för. I tur och ordning införlivades Pete Thomas (före detta Chilli Willi) på trummor, Bruce Thomas (ej släkt) på bas och Steve "Naive" Nason på keyboards. Bruce Thomas hade en lång karriär bakom sig med grupper som Wild Flowers, Bodast och Quiver. Steve Naive var dock det kanske mest underliga valet. Han hade aldrig spelat professionellt i något band och var dessutom klassiskt skolad. Han fick emellertid jobbet och enligt ett mycket inofficiellt rykte berodde detta på att han lyckades dricka upp all cider i replokalen. | ||
Line 86: | Line 88: | ||
Med ett kittlande nervpåfrestande sound i bakgrunden berättade Costello om faran med att tillbringa för mycket tid framför TVn med att titta på våldsinslag. Till sist flyter fantasin och verkligheten ihop. Singeln var också ett av Costellos första försök att blanda olika stilar — rock, pop och reggae flyter ihop till en förhäxande brygd. "Detectives" såg även till att han löste prenumeration på singellistan och en femtonde plats blev belöningen. Han kompas här för övrigt av Andrew Bodnar och Stephen Goulaing från Rumour. | Med ett kittlande nervpåfrestande sound i bakgrunden berättade Costello om faran med att tillbringa för mycket tid framför TVn med att titta på våldsinslag. Till sist flyter fantasin och verkligheten ihop. Singeln var också ett av Costellos första försök att blanda olika stilar — rock, pop och reggae flyter ihop till en förhäxande brygd. "Detectives" såg även till att han löste prenumeration på singellistan och en femtonde plats blev belöningen. Han kompas här för övrigt av Andrew Bodnar och Stephen Goulaing från Rumour. | ||
Baksidan gav oss liveversioner av "Blame It On Cain" och "Mystery Dance". Inte speciellt upphetsande men helt OK som B-sida. De var för övrigt inspelade vid samma konsert som gav oss "Mystery Dance", baksidan på amerikanska upplagan av "Alison". Det viktigaste med B-sidorna var kanske att det var här som vi för första gången fick höra The Attractions. "Watching The Detectives" stoppades in på den amerikanska upplagan av My Aim Is True. | Baksidan gav oss liveversioner av "Blame It On Cain" och "Mystery Dance". Inte speciellt upphetsande men helt OK som B-sida. De var för övrigt inspelade vid samma konsert som gav oss "Mystery Dance", baksidan på amerikanska upplagan av "Alison". Det viktigaste med B-sidorna var kanske att det var här som vi för första gången fick höra The Attractions. "Watching The Detectives" stoppades in på den amerikanska upplagan av ''My Aim Is True''. | ||
Ur samlarhänseende är singeln än mer intressant eftersom den gavs ut som promo med korta och långa versioner av "Watching The Detectives". Även B-sidorna blev ommixade på en del promos. Singeln dök senare även upp i en singelbox. | Ur samlarhänseende är singeln än mer intressant eftersom den gavs ut som promo med korta och långa versioner av "Watching The Detectives". Även B-sidorna blev ommixade på en del promos. Singeln dök senare även upp i en singelbox. | ||
Line 150: | Line 152: | ||
"Armed Forces" (LP, 1979) | "Armed Forces" (LP, 1979) | ||
Det var givetvis en omöjlighet att upprepa resultatet från This Year's Model, men Armed Forces kändes ändå som något av en besvikelse. Kraven var kanske för högt satta, men LPn känns ändå som en sammanställning av icke färdiga ideer. Den är i och för sig inget hastverk — snarare alltför genomarbetad så att arrangemangen ibland går överstyr. Från början hade man faktiskt tänkt att kalla plattan för "Emotional Fascism", men vi kanske ska vara tacksamma för att namnet ändrades. | Det var givetvis en omöjlighet att upprepa resultatet från ''This Year's Model'', men ''Armed Forces'' kändes ändå som något av en besvikelse. Kraven var kanske för högt satta, men LPn känns ändå som en sammanställning av icke färdiga ideer. Den är i och för sig inget hastverk — snarare alltför genomarbetad så att arrangemangen ibland går överstyr. Från början hade man faktiskt tänkt att kalla plattan för "Emotional Fascism", men vi kanske ska vara tacksamma för att namnet ändrades. | ||
Inledningslåten "Accidents Will Happen" bryter ner allt motstånd, en klassiker med vissa ekon från schlagervärlden men ändå omisskännligt Costellos eget varumärke. Första sidan är utmärkt nästan igenom, men andra sidan slutar i intet. Det är självklart hårda ord. I nästan vilken annan artists betygsbok hade resultatet blivit mer än godkänt, men Costello spelade under den här perioden i en egen division. Plattan blev emellertid en stor succe och nådde ända upp till andraplatsen på Englandslistan. | Inledningslåten "Accidents Will Happen" bryter ner allt motstånd, en klassiker med vissa ekon från schlagervärlden men ändå omisskännligt Costellos eget varumärke. Första sidan är utmärkt nästan igenom, men andra sidan slutar i intet. Det är självklart hårda ord. I nästan vilken annan artists betygsbok hade resultatet blivit mer än godkänt, men Costello spelade under den här perioden i en egen division. Plattan blev emellertid en stor succe och nådde ända upp till andraplatsen på Englandslistan. | ||
Line 186: | Line 188: | ||
[[image:1991-02-00 Now & Then page 17.jpg|x120px|border|right]] | [[image:1991-02-00 Now & Then page 17.jpg|x120px|border|right]] | ||
På B-sidan gör tyvärr Costello mos av sin egen "Girls Talk". Singeln trycktes först upp på det lilla bolaget 2-Tone men gavs aldrig ut officiellt. WEA tyckte nämligen att de hade rätt att åtminstone få besamma en del angående Costellos karriär och därför försökte de stoppa utgåvan. Åtskilliga tusen exemplar hittade dock ut på marknaden. De såldes bland annat på konserter i både England och USA. Lösningen på problemet blev att Riviera startade bolaget F-Beat, dock fortfarande med WEA som distributör. Riviera är en gammal räv' i branschen som har lärt sig alla tjuvtrick och hans drag var nästan i Malcolm McLaren-klass. | |||
"Get Happy" (LP, 1980) | |||
Stickern talade om att här fanns "20 Great Hits" och det var definitivt ingen risk att Costello skulle bli dömd för falsk marknadsföring. Det inte alltför ringa antalet låtar medförde att en debatt startade om inte ljudkvaliteten skulle bli lidande. Tvivlarna menade att tio sammanpressade låtar på varje sida skulle försämra ljudet. Till och med producenten, Nick Lowe, fick själv på konvolutet försvara tilltaget, men man frågar sig varför.S Vi andra satte på plattan och dansade av lycka. | |||
Javisst, det är en sanslös hyllning till Tamla, Stax, Okeh, Hi och alla de andra soulbolagen vi lärt oss älska. Elvis är en tjuv, åskådare, diggare men det egna finns där i kombination med vördnaden för "originalen". Och det är inte lönt att tvinga mig plocka ut enstaka favoritspår. Plattan är en enhet, en kedja som inte går att bryta. | |||
I vanlig ordning behagade Mr. McManus skämta med oss genom att ange sida ett som sida två och tvärtom på vissa pressningar. | |||
Åtta av låtarna hade tidigare funnits på en demo och där fanns också "Black And White World" som senare dök upp på Taking Liberties. | |||
"High Fidelity" (singel/tolva, 1980) | |||
Den kanske mest dansvänliga "High Fidelity" valdes från LPn som nästa singel (det måste ha varit svårt att välja), kombinerad med Betty Everetts gamla "Getting Mighty Crowded". Singeln finns med två olika designer på F-Beat-logon. | |||
"High Fidelity" innebar också Costellos första tolva även om extralåten, en långsam version av "Clowntime" från LPn, kanske inte är något att hetsa upp sig för. | |||
"New Amsterdam" (singel/EP, 1980) | |||
Den ljuvliga "New Amsterdam" hämtades också den från LPn. Denna gång åtföljdes den dock av tre nya låtar. Av dem är väl EPns spår "Just A Memory" bäst, med sin kluriga melodi. Några år senare spelades den in av Dusty Springfield, men då hette den "Losing You". | |||
Det kom också en bildskiveversion av "New Amsterdam". | |||
Gruppen gav sig nu också ut på en omfattande turne'. Steve Naive råkade dock ur för en olycka och ersattes av Rumour-medlemmen Martin Belmont. | |||
I augusti drabbade Attractions oss med en egen LP, ''Mad About The Wrong Boy'' (F-Beat), men vi glömmer den så snabbt som möjligt. Elvis själv fick bli huvudperson på gruppen Graduates singel "Elvis Should Play Ska". Gruppen bytte senare namn till Tears For Fears... | |||
Under augusti fortsatte gruppen att turnera tillsammans med Squeeze. Elvis och hans Attractions var ofta förband och uppträdde då under namnet Otis Westinghouse And The Lifts! | |||
"Taking Liberties" (LP, 1980) | |||
Denna samlings-LP gavs ut enbart i USA. De 20 låtarna bestod av B-sidor, outgivna spår och EP-låtar. Här fanns dock framför allt "Black And White World" som hittills bara funnits på en demo. | |||
"Ten Bloody Marys And Ten How's Your Fathers" (kassett, 1980) | |||
I England kontrade man med denna kassett som också innehöll 20 låtar. Man hade dock ersatt "Sunday's Best", "Night Rally" och "Chelsea" med "Radio Radio", "Watching The Detectives" och "Peace, Love And Understanding". | |||
"Clubland" (singel, 1980) | |||
Det kan inte hjälpas, men en hyfsad Costello-låt är inget som fastnar på väggen oavsett hur mycket klister som än används. Låten blev även en flopp på hitlistan med sin 60:e plats. Låten var på något sätt alldeles för omständlig för att passa som A-sida. | |||
De två B-sidorna, "Clean Money" och "Hoover Factory" var ganska hyfsade utan att nå upp till tidigare klass. | |||
"Trust" (LP, 1981) | |||
Tyvärr tog Costello med sig oinspirationen från "Clubland" ("Clubland" tillhör faktiskt höjdpunkterna...) på sin nästa LP. Kritikerna stod givetvis i kö för att hylla Costello, men LPn är som bäst bara "habil". Han fyllde fortfarande varje LP med låtar, men han kunde gott ha tagit bort nästan hälften. Den var i och för sig mycket genomarbetad och alla hade utvecklats som musiker. De olika id&r som kan ha funnits verkar dock ha blandats i en låda för att sedan spridas utan något bestämt mål. | |||
"From A Whisper To A Scream" (singel, 1981) | |||
Och för att bre på kritiken ytterligare fick vi ett singelsläpp med gammal skåpmat och den tog sig inte ens in på Englandslistan. Det var här som något av mitt fanatiska intresse för Costello började försvinna. Det är möjligt att ''Get Happy''s 20 låtar tog musten ur honom, men han var givetvis värd fler chanser. | |||
[[image:1991-02-00 Now & Then page 18.jpg|x120px|border|right]] | |||
I början av -81 tog Costello ännu en vända till USA och turnerade där tillsammans med Squeeze. De fungerade så bra ihop på denna turn6 även kallad "The English Mugs Tour", att Costello senare producerade Squeezes utmärkta LP East Side Story. I mars turnerade han i hemlandet och nu kallades turnén "A Tour To Trust". | |||
Han började också förbereda sig för nästa fas och ännu en gång förvred han huvudet på oss skivköpare. | |||
Precis som inför Get Happy drog han sig till den amerikanska musiken för inspiration, men ingen kunde väl ana vilken stil som var inspirationskällan. Elvis och hans Attractions sökte upp den välkände countryproducenten Billy Sherrill i Nashville. Sherrills produktioner hade tidigare kanske balanserat en aning för mycket på sliskighetens gräns (tänk bara på Charlie Rich), men Costellos omdöme visade sig ännu en gång fungera. Med hjälp av gitarristen John McFee och•en hel del whisky (för att få in den rätta stämningen) lyckades Elvis och hans gelikar vända upp och ner på Nashville. | |||
Strax efter hemkomsten från Nashville medverkade Elvis på en välgörenhetskonsert. Denna konsert kom sedan ut på LPn ''Fundamental Frolics'' och vi får höra "Psycho". På konserten sjöng han även "Gloomy Sunday", men den hamnade endast på video. | |||
"Good Year For The Roses" (singel, 1981) | |||
Costello inbjöd oss till en provsmakning och anrättningen svaldes glupskt redan i första tuggan. Elvis gör utan tvivel George Jones original rättvisa. Den blev också (tyvärr) hans sista riktigt stora hit. "Your Angel Steps Out Of Heaven" på baksidan var en lugn, sävlig låt. | |||
Jag nämnde tidigare att "Red Shoes" är den enda Costello-singel som saknar bildomslag. Jag får nog modifiera mitt påstående en aning. Den engelska upplagans antal bildomslag av "Roses" var begränsade till cirka 100... | |||
I Sverige kom den ut med nästa singel som en EP. | |||
"Almost Blue" (LP, 1981) | |||
Så dök den upp. Elvis Costello goes country och låt oss med en gång konstatera att han inte är någon George Jones, Gram Parsons, Merle Haggard eller Hank Williams. Men han klarade ändå inträdesprovet. Här finns dock några smärre katastrofer som i "Honey Hush" där han totalt misslyckas med att tävla mot Johnny Burnette Trios version. Plattan hade spelats in under mycket enkla förhållanden. Man tog ett par tagningar av en låt och var man inte nöjd hoppade man på nästa. Det finns alltså en ansenlig mängd låtar, men de dök inte upp förrän 1989, under mycket inofficiella förhållanden. | |||
Liksom ''My Aim Is True'' kom konvolutet med olika färger, men denna gång nöjde man sig med fyra olika. Det finns också en havärd promo där Costello introducerar låtarna. Det bästa är nog ändå original-stickern (se bild) som dock senare byttes ut mot en mer "konventionell" sticker. | |||
"Sweet Dreams" (singel, 1981) | |||
Patsy Clines gamla "Sweet Dreams" valdes från LPn, men Costello hade blivit mer inspirerad av Roy Orbisons version. Den kompletterades av den "nya" låten "Psycho" (inspelad live på Palomino Club i Los Angeles). "Psycho" hade en refräng som sände rysningar längs ryggraden. Det roliga med denna låt är att man har tagit bort sången från liveversionen och lagt på ny sång efteråt i studion. | |||
"I'm Your Toy" (singel/tolva, 1982) | |||
Man fortsatte att hämta singlar från Almost Blue även om vi fick en liveversion , från Royal Albert Hall. Uppbackad av Royal Philharmonic Orchestra jobbar Costello intensivt för att nå upp till Gram Pargons svindlande höjder på originalet (då den hette 'Hot Burrito #1"). Han lyckas åtminstone halvvägs. | |||
Sjuan och tolvan gav oss tillsammans fem nya låtar, alla tagna frän LP-sessionen. De finns faktiskt bara här men materialet är inte sensationellt på något sätt. Bäst är "My Shoes Keep Walkin' Back To YoU" med sin gungande bakgrund samt "Honky Tonk Girl" som har ett fräckt gitarrljud. | |||
Konserten på Royal Albert Hall ingick i "The Almost Blue World Tour". Gruppen fick bättre och bättre kritik efterhand, men problemet var väl att ingen av de två senaste singlarna blev någoh större hit. | |||
Trots den fina kritiken hade Elvis Costello blivit en aning bortglömd, åtminstone i USA. Det var dags för nästa steg i utvecklinges. Inför inspelningen av nästa album tog gruppen en paus och gömde sig i en stuga för att leka fram nya låtar. Man ville också försov arbeta med någon annan producent. Man gick sedan in i Geolge Martins AIR Studios. Den nya plattan producerades tillsamman med Martins tekniker Geoff Emerick. | |||
"You Little Fool" (singel, 1982) | |||
Med "You Little Fool" var Costello tillbaka i det kantiga poplandet som han för tillfället lämnade efter Trust. Och låten var möjligtvis en aning för kantig för att bli en stor hit, men den var en klar förbättring från "Clubland". B-sidan "Big Sister" var lika bra och påminde om den gamla goda tiden. Den hade dock funnits ute tidigare pa ''NME''-kassetten ''Dancing Master'' från oktober -81. | |||
"Imperial Bedroom" (LP, 1982) | |||
Efter utflykter i soul- och countryland tog Costello ännu ett steg i utvecklingen. Han var ju inte längre den arge unge mannen vi mötte fem år tidigare och musiken på Imperial Bedroom blev, inte oväntat, mer lågmäld. Det kändes som om han hade hittat hem till slut. | |||
[[image:1991-02-00 Now & Then page 19.jpg|x120px|border|right]] | |||
Skivan var inte speciellt omedelbar, men den var väl värd att brottas lite extra med. Till slut hittar melodierna och de finurliga arrangemangen ut från sina gömställen och jag rankar nog denna platta som god fyra efter This Year's Model, My Aim Is True och Get Happy. Mycket beror naturligtvis på monumentala "Man Out Of Time", en av 80-talets VERKLIGA popklassiker. Ja, i låten finns egentligen så mycket mer än pop. | |||
Plattan var den första av Costellos som innehöll texter (åtminstone på en engelsk pressning), men naturligtvis hittade man på hyss och komprimerade texterna så mycket det gick för att den stackars lyssnaren skullle få problem. | |||
Det finns även en promo, A Conversation With Costello, där Elvis berättar om alla låtarna och en del textanalyser förekommer. Tillsammans med musiken varar den i nästan två timmar. I början av 80-talet gjordes även ett försök med "ljudtidning". På #18 var Elvis med och vi får där bitar från promon. Kassetten gick att köpa i tidningskiosker i hela England. | |||
Strax efter plattan gav sig gruppen ut på en ny USA-turne' Denna gång mötte publiken en betydligt mer lågmäld Costello. Borta var den unge arge mannen. Senare blev det även en turné i England med det nya skotska hoppet Bluebells som förband. Han introducerade nu också den nya underbara låten "Shipbuilding", hans kommentar om Falklandskriget, skriven tillsammans med blivande producenten Clive Langen Det var dock Robert Wyatt som först spelade in den. | |||
"Man Out Of Time" (singel/tolva, 1982) | |||
Skandalöst nog nådde "Man Out Of Time" bara en 58:e plats på Englandslistan. Från LPn hämtades "Town Cryer" som B-sida, men nu i en snabbare och bättre version. Tolvan kompletterades med "titellåten" "Imperial Bedroom" som givetvis var en ny låt. | |||
"From Head To Toe" (singel, 1982) | |||
Efter besvikelsen med "Man Out Of Time" tog Costello nya grepp och presenterade två covers på sin nya singel. Och glada, spretiga "From Head To Toe" (skriven av Smokey Robinson) andades hit men fick även den finna sig att bara bli en mindre hit. 'World Of Broken Hearts" var en mindre hit för Amen Corner 1967 | |||
"Party Party" (singel, 1982) | |||
...var hämtad från ett soundtrack. Det var ännu ett försök att skriva en snabb, dansant låt, men resultatet kunde ha blivit bättre. | |||
I slutet av -82 gjordes konserter som delvis avslöjade hur framtiden skulle te sig. | |||
Och därmed lämnar jag Costello för denna gång. Eftersom jag tappade intresset något efter -82, låter jag Lars ta hand om Costellos övriga produktion. Om den kan ni läsa i nummer tre. | |||
{{cx}} | |||
{{Bibliography notes header}} | {{Bibliography notes header}} | ||
Line 239: | Line 361: | ||
{{Bibliography box 360}} | |||
<center><h3> Pressningar </h3></center> | |||
---- | |||
{{GT|link = https://translate.google.com/translate?sl=sv&tl=en&js=y&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&u=http%3A%2F%2Fwww.elviscostello.info%2Fwiki%2Findex.php%2FNow_%2526_Then%2C_February_1991&edit-text= }} | |||
<center> {{nm}} Hans Olofsson </center> | |||
---- | |||
{{Bibliography text}} | |||
"My Aim Is True" | |||
Svartvit bild på Costello på framsidan av konvolutet. Bilden ska dessutom vara skuggad. Baksidan ska vara gul och laminerad. Det lär finnas upp till elva olika färger. De 1000 första exemplaren hade en broschyr som erbjöd varje köpare att få ett gratisex. till någon god vän. Svart innerpåse. | |||
"This Year's Model" | |||
Frisingel i 5000 exemplar. Förskjutning på konvolutet. Innerpåse. Sticker. | |||
"Armed Forces" | |||
Frisingel. Konvolut som öppnades från fyra olika håll. Fyra vykort. Innerpåse. "Get Happy" Laminerat omslag. Poster. Innerpåse. Sticker. | |||
"Trust" | |||
Innerpåse. Bildetikett. | |||
"Almost Blue" | |||
Laminerat omslag. Svart innerpåse. Sticker som "varnar" för stilen. | |||
"Imperial Bedroom" | |||
Svart innerpåse med texter i silverfärg. Texterna fortsätter på skivetiketten! | |||
{{cx}} | |||
'''Ett stort tack till Kjell "utvandraren" Magnusson, utan vars hjälp denna artikel hade blivit betydligt tunnare. | |||
{{cx}} | |||
<br><br> | |||
[[image:1991-02-00 Now & Then cover.jpg|x120px]] | [[image:1991-02-00 Now & Then cover.jpg|x120px]] | ||
<br><small>Cover.</small> | <br><small>Cover.</small> | ||
Line 254: | Line 415: | ||
[[Category:Now & Then| Now & Then 1991-02-00]] | [[Category:Now & Then| Now & Then 1991-02-00]] | ||
[[Category:Svenska]] | [[Category:Svenska]] | ||
[[Category:Magazine articles]] | [[Category:Magazine articles]] |
Revision as of 06:26, 2 March 2016
|