|
Denna andra del kännetecknas av alla gästspel den nu etablerade artisten Costello kom att göra, något som tyvärr gått ut över hans egen solokarriär. Jag tror därför inte att Costello vunnit så många nya fans under denna del av sin karriär, utan kärnan av skivköpare finns nog bland oss som hakade på kungatåget redan 1977-78.
I början av 1983 gick Costello återigen in i studion med sina Attractions. Denna gång hade han tagit kontakt med producentparet Clive Langer och Alan Winstanley. Dessa är väl mest kända genom sitt samarbete med Madness, men det är även dessa båda herrar som producerat Morrisseys senaste LP. Costello ville inte själv vara inblandad vid produktionen av LPn den här gången, något som han upplevt som ansträngande under arbetet med Imperial Bedroom.
Det var genom Langer som Costello kom i kontakt med Madness, vilket ledde till att han kom att medverka på deras tolva "Tomorrow's (Just Another Day)". Han sjunger nämnda låt (en av B-sidorna) i en lugnare och jazzigare version än Madness egen. Resultatet blev att vemodet i låten kom att framhållas på ett helt annat sätt än i originalversionen. Costello var tillbaka på Stiff för ett kort gästspel för första gången sedan 1978. Vi kunde även se honom på svensk TV (Casablanca), där han framförde tre helt nya låtar live.
"Pills And Soap" (singel, 1983)
Den sista skiva som Hans tog upp i Elvis Costello del 1 var singeln "Party Party", från soundtracket till filmen med samma namn, utgiven i november -82. Det kom sedan att dröja fram till maj -83 innan det var dags för nästa singelutgåva. Denna väntan kunde ha blivit ännu längre då F-Beat nu genomförde en förändring av sitt distributionssystem. Costello som var angelägen om att få ut singeln snabbt valde då istället att starta ett nytt underbolag och ge. ut singeln under pseudonymen "The Imposter".
"Pills And Soap" gavs ut ett par veckor innan engelska valet, och i det exklusiva distributionsavtal som Imposter Records gjorde med Rough Trade angavs den sista dagen för distribution av plattan som den nionde juni — valdagen. Senare skrevs ett nytt kontrakt och utgåvan som många trodde skulle bli ett samlarobjekt (från början 15 000 ex) blev istället Elvis högst placerade singel, med en egen låt, sedan "Oliver's Army".
Att den tog sig så högt upp som till 16:e plats, och till slut sålde uppåt 150 000 ex, är överraskande då låten inte är särskilt lättillgänglig, men det är alltid trevligt när skivköparna visar god smak.
En riktig besvikelse var dock att baksidan var en förlängd version av "Pills And Soap". Så var vi inte vana att få singlar av Costello — utan nya baksidor — och än värre var att han hade drabbats av remix-hysterin. Och detta var tyvärr bara en försmak av vad som skulle komma.
"Punch The Clock" (LP, 1983)
Så dök den äntligen upp, Costellos nya LP. Man hade nu stora RCA som distributör. Bakom detta låg framför allt ett ekonomiskt intresse men det fick en del biverkningar. Senare under året när Elvis gjorde sin årliga turnéför att göra reklam för sin nya platta gav han intervjuer. Alla som ville vara med och intervjua fick sin halvtimme till förfogande. Under hösten -83 gjorde Costello säkert lika många intervjuer som han hade gjort under hela sin tidigare karriär. Problemet var bara det att alla ställde i stort sett samma frågor och under den korta tid som de hade till sitt förfogande hann inte så mycket sägas.
Musiken då? Ja, trots titelns anmaning om att slå på klockor och låttitlar om osynliga män och piller, var detta inte någon psykedelietripp
| 
