|
Elvis Costello är kärv i början. Han vägrar svara på de första frågorna som handlar om Abba och Hultsfred. I musikkanalen VH1 har han erkänt att han skamlöst plankade Abba på albumet Armed forces. Men han föreslår att jag går till arkivet. En Hultsfredsfestival för många år sedan då strömmen gick och Costello inte kunde spela minns han inget av. Möjligen beroende på tabletter och sprit.
Om jag säger alkohol och droger, vad säger du då?
– Nej, tack.
Han ser fräsch ut efter sju alkoholfria år i sin svarta märkeskostym och sidenslips. Dessutom är han nykär och förlovad med sångaren och jazzpianisten Diana Krall. På nya albumet North sjunger han tolv ballader om uppbrottet från första äktenskapet (han skilde sig från ex-Pogues-sångaren Cait O"Riordan i slutet av 2002 efter 16 års äktenskap) och sedan den berusande känslan av att hitta en ny kärlek.
Costello blir riktigt spirituell när han i låten "Let me tell you about her" sjunger om sina kompisar som inte orkar höra tjatet om hans fjärilar i magen:
"But when I start to speak they roll their eyes. But when I start to speak they run for miles".
– Det är nog något många känner igen, åtminstone om du varit kär. Folk suckar och säger "nej, ska han tjata om det där igen"!
De första hjärtekrossarballaderna, som "You left me in the dark", handlar om övergivenhet, smärtsam förlust och förvirring.
– Jag förnekar inte att detta är någonting jag gått igenom men det viktiga är att alla varit med om något liknande. Naturligtvis är mitt liv mer mångfasetterat än dessa låtar men de uttrycker något allmängiltigt, hoppas jag.
Vad tycker Diana Krall om låtarna?
– Jag tror att hon gillar dem eftersom de är så personliga. Vi möttes ett par gånger av en tillfällighet och blev vänner eftersom vi båda är musiker. Vi var båda inne i en svår period av livet och när vi tagit oss ut ur det mörka blev vi ett par.
Ska ni göra något ihop musikaliskt?
– Våra separata karriärer går bra och det blir inte nödvändigtvis bättre om vi samarbetar. Vi har uppträtt på en
välgörenhetskonsert och spelade på Willie Nelsons födelsedagsparty.
På albumet sjunger Elvis Costello låtarna med sin barytonröst eftersom han skrev dem på nätterna och var tvungen att sjunga tyst för sig själv.
– När jag skriver för rockband går jag upp en bit i registret med rösten och förstärker instrumenteringen vilket ger det slutliga soundet. Den här gången tyckte jag inte att låtarna skulle tjäna på det, säger Elvis Costello.
Han är i Stockholm för en dags pr för albumet där sättningen utöver stråkar domineras av piano spelat av Steve Nieve från gamla kompbandet The Attractions.
Elvis Costello anser att hans tidiga låtar är svårsjungna för att det är så många ord i texterna. Nyligen använde Audio Bullys fragment av "(I don"t wanna go to) Chelsea" på sin låt "Way too long". Elvis Costello svarar lakoniskt på om han gillar versionen.
– Den gör väl ingen skada.
I mars valdes Elvis Costello in i Rock & Roll Hall of Fame. Redan 1989 var han kritisk mot fenomenet i musikmagasinet Rolling Stone: "I don"t think rock & roll is like Mount Rushmore. I don"t hold with all this Hall of Fame bullshit or whatever. Guess I"m out for that one now."
– Det var som ett besök på cirkus, något som skivdirektörer, advokater och chefredaktörer på musiktidningar hittar på, något man inte kan ta alltför allvarligt. Det var så pompöst att jag nästan tänkte sticka hem. Men det var värt besväret på grund av Elton Johns tal som var underbart och oförskämt eftersom han under tio minuter mer eller mindre bara sa "fuck".
Elvis Costello är stolt över sitt samarbete med ex-Beatlen Paul McCartney som resulterade i låtar på albumet Spike och även på McCartneys album Flowers in the dirt.
– Vi skrev 15 vackra låtar tillsammans. Det finns faktiskt en kvar som vi inte spelat in, "I don"t wanna confess".
Var det inte svårt att skriva ihop med en av dina gamla idoler?
– Jo, men det måste man komma över. Man kan ju inte sitta där helt lamslagen.
| 
