The printable version is no longer supported and may have rendering errors. Please update your browser bookmarks and please use the default browser print function instead.
—
|
Så fungerar Elvis på scen
Svenne Lindström
Något av det roligaste som har kommit fram inom engelsk pop/rock under de senaste åren är Elvis Costello Nyligen uppträdde den f d dataoperatören tillsammans med sin kompgrupp the Attractions på Dad's Dancehall i Malmö.
Det blev en timmes hård, hetsig och mycket högljudd konsert. Den lille ettrige engelsmannen med de horn-bågade glasögonen och den stickiga kostymen spelade så att svetten rann: ja, hela bandet gav ett intryck av att spela för absolut sista gången. Och bortsett från någon jönsig fråga om vad publiken tyckte om Sveriges Radio var det musik non-stop hela tiden.
Elvis själv är något av en anti-hjälte. Det år naturligtvis inte omedvetet utan en välriktad spark i häcken åt mytbildningen kring rocki-dolerna. Han spelar kompgitarr i bandet och vägrar konsekvent att spela några "riktiga" solon — de få soloslingorna svarar organisten för. Styrkan hos Elvis och the Attractions ligger i stället i att man med ganska enkla medel får de korta, täta låtarna att framstå som små mästerverk.
Elvis & Co körde igenom de flesta av sina bästa låtar som t ex "Pump it up", "Red shoes", "Chelsea', "No Action" och "Watching the detectives". Dessutom fick vi höra en nyskriven låt, "Radio, radio" en typiskt bra Costello-låt om brittisk skvalradio. Han är omåttligt produktiv, karln...
|
|
Clipping.
|
|
|
|
External links