Vecko Revyn, April 26, 1978: Difference between revisions
(+text part 2) |
(formatting) |
||
| (8 intermediate revisions by 2 users not shown) | |||
| Line 5: | Line 5: | ||
{{:European publications by country index}} | {{:European publications by country index}} | ||
{{Bibliography article header}} | {{Bibliography article header}} | ||
<center><h3> Det gäller liv eller död för mig </h3></center> | <center><h3> Det gäller liv eller död för mig </h3></center> | ||
---- | ---- | ||
{{GT|link = https://translate.google.com/translate?sl=sv&tl=en&js=y&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&u=http%3A%2F%2Fwww.elviscostello.info%2Fwiki%2Findex.php%2FVecko_Revyn%2C_April_26%2C_1978&edit-text=}} | {{GT|link = https://translate.google.com/translate?sl=sv&tl=en&js=y&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&u=http%3A%2F%2Fwww.elviscostello.info%2Fwiki%2Findex.php%2FVecko_Revyn%2C_April_26%2C_1978&edit-text=}} | ||
<center> {{ | <center> {{mm}} Christer Olsson </center> | ||
---- | ---- | ||
'''Elvis Costello ser ut som en snäll gymnasist — men några ljuva sånger sjunger han inte: | |||
{{Bibliography text}} | {{Bibliography text}} | ||
Elvis Costello är förbannad. Det märks när han sjunger. Han ser ut som Buddy Holly i hornbågade glasögon och kortklippt hår. Men han spottar ut orden och stavelserna med samma rasande kraft och våldsamma hån som Bob Dylan. | Elvis Costello är förbannad. Det märks när han sjunger. Han ser ut som Buddy Holly i hornbågade glasögon och kortklippt hår. Men han spottar ut orden och stavelserna med samma rasande kraft och våldsamma hån som Bob Dylan. | ||
— Min ilska är verklig, säger han. Det jag sjunger om gäller liv eller död för mej. Det är inget skämt. | |||
Det började med singeln "Less Than Zero". En hypnotisk staccatorytm och en text som fick folk att rycka till. Som handlade om Englands nynazister, National Front. På omslaget till singeln stod en prydlig, kostymklädd yngling. I början trodde alla att Elvis var ännu ett av popgalningen Nick Lowes bisarra påhitt. Men så småningom dök karl'n upp. Spelade rå rockgitarr och sjöng med en röst som trängde rakt igenom likgiltigheten. När | |||
LP:n "My Aim Is True" kom ut var Elvis redan geniförklarad. | |||
Sanningen började komma fram. Elvis hade spelat med en countryrock-grupp under namnet D P Costello och jobbade som dataoperatör när han slog igenom. I dag är han helt avslöjad. "Even the King must stand naked" för att travestera Bob Dylan... | |||
Han heter Declan Patrick McManus. Är son till sångaren i ett av Englands mest kända storband, Joe Loss orkester. Hans far Ross McManus spelade då och då in singlar under annat namn medan han fortfarande var anställd hos Joe Loss. I början av 70-talet sjöng han in Beatles "The Long And Winding Road" under pseudonymen Day Costello. När Elvis började skriva låtar och spela in dem hade han redan sitt namn klart. | |||
Hans skivor utstrålar en | |||
nästan skrämmande intensitet. Vare sig han sjunger om nynazister, änglar, Chelsea, brutna förhållanden eller kärlek. Han är neurotisk, bitter, full av hat, svartsjuka och raseri. | |||
— Många av mina låtar handlar om skuld och hämnd, säger han. Det är de starkaste känslorna man har. De man blir lämnad ensam med på nätterna. Det finns inga kärlekssånger på mina plattor. | |||
"Alison", en underbar ballad på Elvis första LP, är ett typiskt exempel. Han sjunger med en blandning av hat, bitterhet och sorg om en gammal flickvän som aldrig ville ligga med honom, men som lade upp sig för en annan kille och gifte sig med honom. Det är en ohyggligt stark låt med en skärande nakenhet och ett gitarrsolo som uttrycker allt som inte huvudpersonen förmår säga. | |||
"This Year's Model" är | |||
årets Elvis Costello. Ämnena är desamma. Rösten lika påträngande, musiken spetsigare och mer aggressiv än på debutplattan. När Elvis var tonåring fick han följa med sin far och lyssna när Beatles, Rolling Stones, Hollies och Merseybeats spelade in sina inslag till Joe Loss radioshow. Elvis satt tyst i ett hörn och sög in musiken. Det märks på nya plattan. | |||
En introduktion är snodd direkt från Beatles. Steve Naives orgel kommer direkt från Alan Prices tunna, klassiska ljud och flera låtar låter som om de hade lyfts direkt från Animals första LP. | |||
Men texterna och känslorna är 70-tal. Aggressionen är 70-tal. Och desperationen är definitivt 70-tal. | |||
— Jag kommer att fortsätta tills någon stoppar mej med våld, säger Elvis. | |||
Det är säkrast att tro honom. | |||
{{ | {{cx}} | ||
| Line 31: | Line 54: | ||
{{Bibliography images}} | {{Bibliography images}} | ||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn page 28.jpg|360px|border]] | [[image:1978-04-26 Vecko Revyn page 28.jpg|360px|page 28]] | ||
<br><small>Page scan.</small> | |||
<small>Photos by [[Torbjörn Calvero]].</small><br> | |||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn photo 01 tc.jpg|x570px|border|Photos by Torbjörn Calvero]] | |||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn photo 02 tc.jpg|x570px|border|Photos by Torbjörn Calvero]] | |||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn photo 03 tc.jpg|360px|border|Photos by Torbjörn Calvero]] | |||
<br><small>Photos by [[Torbjörn Calvero]].</small> | <br><small>Photos by [[Torbjörn Calvero]].</small> | ||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn cover.jpg|x120px|border]] | |||
<br><small>Cover.</small> | [[image:1978-04-26 Vecko Revyn cover.jpg|x120px|border|cover]] | ||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn page 28 clipping 01.jpg|x120px|border|clipping]] | |||
[[image:1978-04-26 Vecko Revyn page 28 clipping 02.jpg|x120px|border|clipping]] | |||
<br><small>Cover and clippings.</small> | |||
{{Bibliography notes footer}} | {{Bibliography notes footer}} | ||
Latest revision as of 11:18, 1 June 2021
|
