Först kommer Landskronabandet Easybeat och spelar en halvtimmes melodisk rock — säkert och med gott humör, men utan nyanser. Sedan kommer en halvtimmes "Blue Moon" och "Chapel of Love" på band. Sedan kommer Elvis Costello.
Klädd i mörkblank blazer och röda lackskor stampar han in sina Attractions i James Browns gamla "I Got You."
Det har gått två och ett halvt år sedan jag såg Costello senast. Det var julaftonen 1978, på London-teatern Dominion. Då hade han på ett år vuxit sig stor hemma i England. Ovanför entren till Dominion satt ett tiometersporträtt av honom. Det han bjöd var underhållande men ordinär pop-show.
Malmö Folkets park är en mer lagom kostym åt Costello. Han kommer ner på marken och tycks inte längre vara så upptagen att posera som outsidern Elvis Costello.
Han river av sina låtar i klasar om tre fyra. Däremellan pratar han med sin publik, avspänt och nästan jovialiskt för att vara Costello.
Hans gitarrspel är precist och effektivt, han tillåter sig inga magistrala soloinsatser.
Som låtskrivare påminner han om de där porträtttecknarna som brukar finnas på nöjesfälten. Han gör snabba och träffsäkra skisser som liknar verkligheten, bara en smula karrikerade.
I de pretentiösa balladerna, med smäktande orgel bakom sig, avslöjar han bara sitt lilla register som sångare. I de korta, vresiga rocklåtarna är han däremot mästerlig.
Jag noterar honom för nästan 20 låtar på 60 minuter blankt. Sedan säger han adjö, men klappas in av de tusen som kommit till Folkets park. Det blir först två extranummer, sedan två till. Då har Costello spelat publiken nöjd och sig själv svettig.
Nu fortsätter hans korta folkparksturne. I kväll, onsdag, är Costello i Bengtsfors, på torsdag i Karlshamn, på fredag i Storebro och på lördag grande finale i Hunnebostrand.
|