|
Västervik (G-P): Monica Törnell blev final-kvällens verkliga pärla under Visfestivalen i Västervik. Festivalens stora besvikelse: onsdagens s k överraskning, den engelske rockidolen Elvis Costello.
Onsdagen, den tredje dagen och därmed också finalkvällen på den 13:e Visfestivalen i Västervik, bjöd på en lång rad pärlor. Men den pärla som glänste över allt annat var utan tvekan Monica Törnell. Konstigt nog var hon också festivalens enda kvinnliga solist.
Monica Törnell anses av många som "svår", vilket är en grov överdrift.
Hon har en fin musikalisk känsla, är ömsint i sitt sångsätt, samtidigt som hon kan vara kraftfull och bitsk. Hon bär fram texterna utomordentligt. Hennes låtar och texter känns väsentliga men är definitivt Inte svårtillgängliga.
Allt det här kom till sin fulla rätt under onsdagskvällen i Västervik.
Monica bjöd på en skön stund i Stegeholma slottsruin. Ja, tom de mest högljudda vindrickarna i publiken tystnade till och barn lyssnade till Monica. Som därmed blev finalkvällens stora behållning. Inte minst musikaliskt och artistiskt.
Men hon hade svår konkurrens. Öppningsnumret var också en av de där vackra Pärlorna man länge skall minnas från Västervik 1978 — nämligen Folk och rackare från Göteborg. Fyra spelemän och musikanter i ordets rätta bemärkelse med gamla fina folkvisor med mening, framförda med kraft, rytm, spontanitet, humor och musikaliskt gediget kunnande.
Varje år bjuder festivalarrangörerna på en sk överraskning, en hemlig och inte förannonserad grupp eller gäst. Förra året var det Hotenanny Singers som återuppstod för en kväll. I år blev det den nye engelske innerockaren Elvis Costello. Han dök oväntat upp på scenen ensam med en akustisk gitarr. Han verkade dock inte speciellt tänd på sin uppgift.
Sjöng enformigt och utan större geist.
Han fick också hjälp av grabbarna i sitt kompband. The Attractions, och de spelade dagen till ära också akustiska gitarrer. Costello verkade enbart enformig och var en klar besvikelse. Han har utnämnts till en av de mest betydelsefulla och bästa rockarna av idag. Det ryktet levde han inte upp till i Västervik.
Nej, då var faktiskt Tomas Ledin en mycket större överraskning. Han uppträdde också solo enbart med sin akustiska gitarr och utan kompband.
Drog några av sina fina balladbetonade låtar. Klarade det elegant och fick dem att låta intressanta utan drag-hjälp från ett tufft bakgrundsband. Tomas är en stor artist. Han blir sannolikt en av våra största inhemska stjärnor inom kort
Cumulus avslutade och gav en strålande musikalisk och sånglig uppvisning. En fullfjädrad grupp, variationsrik, innerlig och spontan.
Dessutom denna kväll uppträdde en rad mer eller mindre kända trubadurer, sångare och musiker.
| 
