|
10 september förra året rådde det genuin jazzkänsla på Apollo Theatre i New York. Då spelades nämligen de två avsnitten in i Elvis Costellos programserie Spectacle with… där först Diana Krall och nu Herbie Hancock var gäster.
Hancock-programmet blev förväntat till hundra procent fylld av jazzmusik och diskussioner kring jazzhistorien med namn som Miles Davis, George Gershwin och Donald Byrd. Som person var den då 68-årige Hancock, till synes evigt ung, en trevlig, öppen och sympatisk och berättade några intressanta anekdoter om hur han fick jobb i Miles Davis grupp där han spelade med det unga underbarnet Tony Williams på trummor. Det var för övrigt 17-årige Williams som introducerade Hancock för Davis.
Musikaliskt var det i mina öron mindre intressant hur duktig och suveränt skicklig Hancock än må vara på sitt instrument. Jazz är som sagt inte min kopp te och någon nämnde i programmet jazz som "krävande musik" och det ligger nog nära sanningen.
Kompet på scen var identiskt med Krall-programmet och de tog sig förbi både Gershwins "Embraceable You", Hancosks mest kända låt "Watermelon Man" och "Chan’s Song" innan de hamnade på något som jag uppfattade som intressant, en version av Joni Mitchells låt "Edith and the Kingpin" där
Elvis ställde sig vid mikrofonen. Costello bidrar för övrigt med just den låten på A Tribute to Joni Mitchell--skivan från 2007.
| 
