|
Under sommaren var jag en trogen och hängiven följare av Elvis Costellos följetong ”Spectacle: Elvis Costello with…” på svensk tv. Från 30 maj till 8 augusti fångade programserien, med både intressanta diskussioner och unika framträdanden, mitt totala intresse. Innan Svt tog det omöjligt oförklarliga beslutet att fimpa serien och inte visa de avslutande avsnitten. Det fick mig att mejla Svt och fick svar men det var knappast tillfredsställande.
Nu plötsligt ikväll togs serien upp igen. Jag upptäckte på eftermiddagen att serien var tillbaka och den återkom på exakt den plats där den avbröts i augusti. Med det musikfullpackade programmet där, från vänster, Norah Jones, Kris Kristofferson, Elvis i svart hatt, Rosanne Cash och John Mellencamp satt på scenen samtidigt och avlöste varandra eller sjöng tillsammans och allt var gudomligt vackert.
Jag har aldrig hört uttrycket ”guitar pull” men det betyder att artister träffas, möts och spelar låtar tillsammans. Enligt Rosanne hände det väldigt ofta hemma hos hennes far Johnny Cash och familjen.
Ikväll, eller 15 september 2008 när programmet spelades in, fick vi höra alla sjunga Johnny Cashs ”Big river” tillsammans. Sedan följde sololåtar från varje artist med mer eller mindre hjälp från de övriga.
Mellencamp gjorde sin gamla ”Small town”, från ”Scarecrow” (1985) i en avskalat akustisk version, Jones framförde en gammal ofullbordad Hank Williams-låt, ”How many times have you broken my heart”, som hon själv avslutat. En vemodigt gråtmild countrylåt.
Sedan gjorde Kris sin egen klassiker ”Sunday morning coming down”, Rosanne ”Seven year ache” och Elvis Costello ”Sulphur to sugarcane” som vid inspelningstillfället var outgiven. Den kom senare på årets Costello-skiva, ”Secret, profane and sugarcane”.
Programmet avslutades med Mellencamps ”Longest days”, från senaste skivan, och en specialskriven (av Cash, Costello och Kristofferson) låt, ”April 5th”. Sedan sjöng Kris sin ”Here comes that rainbow again”, från 1978, och avslutningen blev storslagen med ännu en tvättäkta klassiker, Kristoffersons ”Me and Bobby McGee”, som alla sjöng tillsammans.
Ett sådant program har vi aldrig hört tidigare och vi kommer nog aldrig uppleva något liknande. Nästan hundra procent musik, några korta mellansnack och full koncentration på framförandet. Gitarristen John Lewenthal var enda övrig musikant på scenen.
Här nere har jag samlat ”Big river”, ”How many times have you broken my heart”, “April 5th” (programmets och kanske hela programseriens höjdpunkt!) och ”Me and Bobby McGee”.
| 
