Elvis Costello håller numer en nästan tråkigt hög och jämn standard - sin vådliga produktivitet till trots. Han släpper plattor i en allt stridare ström, snart är han uppe i tre om året, men aldrig får en trätgirig kritiker ta fram sågen. Ingen av utgåvorna från de senaste fem åren har varit sämre än skitbra.
"All this useless beauty" är en konventionell Elvis, i den mån det nu går att uttrycka sig så om en artist som aldrig kunnat möta en konvention utan att bocka till den. Vad jag menar är att han inte laborerar med klassik musik den här gången. Eller skumma TV-soundtracks. Han spelar pop. Intrikat pop förstås, med flerdubbla bottnar och små, säregna utvikningar mot country- och rockabilly-hållet. Men ändå pop. I kompet återfinns The Attractions - spänstigare än någonsin, får jag för mig - och som medproducent har Costello städslat Geoff Emerick. Han medverkade även på "Imperial bedroom" för fjorton år sedan, vilket kan ses som en liten fingervisning. Det är den föregångare "All this useless" har mest gemensamt med, även om den Elvis vi möter här är mer...ja, soulmättad. Han sjunger fantastiskt, tidvis med en inlevelse och märg som inte hörts sedan den förkrossande "I want you" på "Blood and chocolate".
Låtarna är till hälften nyskrivna och till hälften sådana den fanatiske musikälskaren skänkt till andra, men nu vill sjunga in på egen hand. Flera av dem refuserades obegripligt nog av sina tilltänkta mottagare och ges nu ut för första gången. Det gäller exempelvis "Why can´t a man stand alone". Sam Moore - från Sam & Dave - måste haft en släng av galna-ko-sjukan när han tackade nej till den. Det är en storartad och gripande sång, en av de givna höjdpunkterna här. De andra är den cyniska men vackra titelsången, Spector-spacklade "It's time", svartvita Cole Porter-filmen "I want to vanish", sorgliga självbedrägeri-balladen "Poor fractured atlas" och Roger McGuinn-gåvan "You bowed down", recyklad på små skärvor från "Turn! turn! turn!".
Ni har hört det till leda, men varje Costello-recension måste faktiskt avslutas så här: Elvis är kung.
|