Visfestivalens tredje kväll blev en helkväll. Upp på scenen kliver helt oväntat rockStjärnornas superidol just nu, Elvis Costello, engelsk rocksångare.
Han drog några låtar på akustisk gitarr och publiken bara gapade av förtjusning. Och än mer förtjusta blev de när han drog "Knowing Me, Knowing You." Med sig på scenen hade han också kompbandet The Attractions.
Elvis Costello är dataoperatören som tröttnade på sitt jobb, skrev ett knippe mycket kompetenta rocklåtar, presenterade dem, för ett skivbolag. Och han var stjärna över en natt.
Elvis Costello är mannen som inte ger några intervjuer. Han menar att hans person är ointressant. Hans musik är mycket viktigare. Och han ger allt på scen. Undertecknad som sett honom två kvällar i rad, kan garantera att Elvis Costello står för intelligent rockmusik. Det är musik och text i en helhet — och låtarna börjar ofta med "I don't want" — "jag vill inte."
Han vill — som han säger — irritera och röra om lite grann.
Vi har fått en ny Evis.
Första artist på kvällen var Folk och Rackare där Ulf Gruvberg och Carin Kjellman ingår. De började med att dra sin kända slagdänga "Bonden och havsfrun." Stämsången var perfekt och en bättre inledning kan man nog inte tänka sig.
Jan Egglin från Nordnorge framförde sen ett par mycket fina och med budskap laddade sånger. Frågan är om hans budskap gick fram.
Lars-Rune Jäverbrant körde senare ett par av Svarta Maskens dikter.
Monika Törnell äntrade scenen tillsammans med sitt band. Hennes röst är perfekt — hon verkar kunna lägga ner massor av känsla i sina sånger. Sen kom Eoin och Martin och vidare Näver-tolkaren Björn Pettersson. Kvällen avslutades med Tomas Ledin och den finska gruppen Cumulus.
|