|
Redan i det andra programmet i serien Elvis Costello med gäster (Svt2 lördagar kl 20.00) känns formen bekant och inspirerande. Lördagens gäst var förre presidenten Bill Clinton, eller William Jefferson Clinton som Elvis Costello presenterade honom som. Det blev mycket snack om jazz och saxofoner men ändå var samtalet så initierat att man satt där fastnaglad vid tv-rutan. Och lyssnade på de smarta frågorna, de spontana kommentarerna och de långa, utmejslade svaren.
Och då spelade det ingen roll att det ibland handlade om trumpetspelaren Al Hirt, New Orleans-musikern som även haft en solokarriär. Jag minns hur hans "Java" låg på Tio i Topp 1964.
Efter en mycket svängig inledning på programmet där Elvis sjöng Elvis Presleys gamla "Mystery Train" berättade Elvis, Costello alltså, för Bill att det var James Burton som spelade gitarr blev han mycket förvånad och exalterad: "Honom vill jag skaka hand med."
Bill inledde med att berätta en anekdot om Ronnie Hawkins, den gamle 50-talsartisten, som en gång fällde den obetalbara kommentaren att "Det är ingen skillnad på mig och Elvis Presley, frånsett utseende och begåvning".
Bill berättade också att Steve Goodmans "City of New Orleans" var hans favoritlåt.
Programmets musikaliska del är i minoritet men temat var till viss del alltså Presley. Med Burton i en mer framträdande roll än förra veckan.
När han drog några heta solon på sin gitarr målad med eldslågor.
"Mystery Train" följdes av "Baby Let's Play House" och programmet avslutades med ren och skär jazz av den melodiska och lågmält musikaliska sorten. Med Charlie Haden (uppseendeväckande felstavat Hayden i eftertexterna), ståbas, och Pat Metheny, akustisk gitarr, med "Is this America?", skriven i samband med Katrina-katastrofen 2005, som avslutade programmet i en vemodig ton. Och Clinton fick då skaka hand med Burton.
Upp till sju dagar efter sändning går det att se Costello-programmet på Svt Play.
| 
